(16.10)
Herregud! Nu närmar sig dopet med stormsteg och jag ser fram emot det så galet mycket! Ska bli så kul att få till familjefest med alla vännerna. Eller ja, nästa alla (vi ska ha dop 2.0 med De bästa när vi kommer ner i sommar!). Det var så längesedan vi fick till något ihop och det blir lite extra betydelsefullt att det är just Lexies dop som drar samman alla.
Jag har suttit de senaste dagarna och planerat recept; vad kan frysas in, vad behöver handlas, när kan jag baka?
Har ju inte så där jättemycket möjlighet att stå och baka så ju tidigare jag kan börja med grejer som går bra att frysa in desto bättre.
Har hittat några riktigt smarriga grejer som jag ska smälla ihop och så ska Bella få göra sin ananaspaj!
Fialottan är inne i en ny period av ”haha!-ni-hade-precis-lärt-er-hur-jag-funkar-så-time-to-shake-things-up-haha-noobs!”, hon är väl inte så mycket kämpigare egentligen men det känns så när hon reagerar på nya sätt åt nya saker, gör nya saker, blir ledsen för nya saker, betydligt mer frustrerad när hon blir uttråkad, osv… 🙂
Det handlar om att mamma ska lära om helt enkelt. Och det lär jag ju få göra 17000 ggr till innan jag dör, så det är bara att vänja sig. 😛
Hon var så rolig igår. Jag lyfte upp henne för det verkade vara rap på g men så satt hon bara där mot mig och var alldeles nöjd. Helt plötsligt börjar hon skratta åt mig, bara sådär. Jag hade absolut ingen aning om vad hon skrattade åt. Men där satt vi till slut och bara skrattade åt varann. Älskade lillhjärtat!
Jag har äntligen börjat gå ner i vikt igen. Det går långsamt och det är lite i taget. Jag som gärna ser att saker händer nyss(!) är väl inte jättenöjd med det. Men det är rätt bra egentligen. Det är en takt jag känner att jag orkar hålla just nu. Jag ville inte gå ut fullt ös medvetslös bara för att allt ska fallera för att gumman helt plötsligt har en dålig vecka, eller jag rent av. Så här gör det inget om jag unnar mig en dag, eller är lite låg. För det går lite grann åt gången ändå. Det krävs så pass lite av mig att jag känner att det är upphållbart i längden. Och jag får ändå resultat, om än små. Det funkar för stunden.
Nu är ångestmomentet klänning till dopet. Jag hade så gärna velat ha en fin klänning för att bilderna ska bli fina. Men den ska ju gå att amma i! Det är fullkomligt vansinnigt hur mycket mer klänningar kostar för att de har en extra tygpanel om 2×4 dm och hål. Jag kan bara inte förmå mig att lägga så mycket på en klänning. Mer av principskäl än något annat. Kom på att jag kunde ha en skjortklänning-aktig sak istället… Men det är ju naturligtvis inte på modet just bara därför. Vi får se vad jag lyckas leta rätt på. 🙂
