(11.58)
Det går så sanslöst fort nu. Jag är med henne varje dag och hänger ändå inte med. Det går så fort. Vi satt igår i köket och hade mys och Chrille satte ner henne i sin barnstol. Inte babysittern – BARNSTOLEN! För med en flit runt livet sitter hon i den nu…! Jag bara tittade på henne och konstaterade det uppenbara; hon sitter ju. Det var inget nytt just för dagen för det där med att sitta har utvecklats ett tag nu. Men vår lilla, lilla, lilla. Hon sitter. Hon som inte kunde bära sitt huvud typ nyss – hon sitter. Sitter och håller väldigt långa, bestämda konversationer med oss för övrigt. Av vilka vi inte förstår något alls, men hon pratar på lika glatt ändå. Hon bara satt där – så genomnöjd – och såg sig omkring och tittade på oss och pratade. Som att hon hade världens viktigaste insikt att berätta om. Det var en sådan där guldstund på riktigt! <3
Helt plötsligt sträcker hon sig efter saker, viftar på händerna med flit, suger på sina tår, ska titta UTANFÖR vagnen när vi rullar. Träden som blåser är så himla roliga. Det är verkligen som att hon pratar med naturen när den rör sig.
Jag känner mig så otroligt kluven. Å ena sidan saknar jag det där hjälplösa lilla knytet. Den Lexie finns inte längre och det gör ont. Det fanns inget härligare än att få skydda henne när hon var så hjälplös. Jag vill bara frysa tiden så hon slipper allt av ondo. Slipper växa och ha ont, trilla och slå sig, vara rädd. Frysa henne så jag kan skydda mitt lilla knyte, för hon är mitt lilla knyte – för alltid..
Samtidigt är jag naturligtvis så förväntansfull. Jag längtar efter varje ny grej hon lär sig för det är så fantastiskt att se henne upptäcka. Smaker kommer vi ha så väldigt roligt med. Hon gör redan så härliga ansiktsuttryck när hon får smaka på något nytt och de blir bara bättre och bättre. Det är så fantastiskt att se henne fundera och klura och lära sig. Det är det häftigaste någonsin.
Men det är väl den där nostalgiska ådran som gör sig påmind. För för varje steg hon utvecklas lämnar hon också något bakom sig. Det ska bli så roligt att ta med henne till kusinvitamin. Sist vi var där var hon ju sådär liten, orörlig och tyst… Jämfört med nu… 🙂 Det är lite kul att åka och chocka folk vi inte träffat på ett litet tag. För det händer så sanslöst mycket på den korta tiden. Det är en helt ny bebis som dyker upp hemma hos dem. Vi har ju stått vid sidan om och upplevt det där så många gånger nu. Sett barn växa på håll och bara ses någon gång i månaden, eller än mer sällan rent av. Utvecklingen verkar ju bara ännu mer astronomisk för varje gång man ses då.
Just i skrivande stund har inte ens jag koll på henne. 😛 Häromdagen började hon vara sådär trött om dagarna som hon har blivit när hon varit inne i en aktiv utvecklingsperiod. Idag var hon knappt uppe i två timmar på morgonen innan hon var dödstrött och nu har hon sovit i bra precis 2 timmar and counting… Det ska ju vara het fruktansvärt uttömmande med alla intryck! Det är bara några dagar sedan hon vände sig för första gången och det är bara en av alla saker som fullkomligen exploderat likt blommorna på ett körsbärsträd till våren de senaste dagarna. Jag har tänkt mer än en gång att det nog är rätt skönt att man inte minns så mycket från den där tiden. Gud vilken kamp det ska ha varit för lillhjärnan! Det ska bli så spännande att se vem hon är när de här dagarna av förhöjd trötthet passerat.
Snart är det semester! Eller ja, snart börjar Chrilles semester! Jag längtar som en fullkomlig galning. Han har jobbat som en skållad gnu senaste månaden och det har varit lite tungt faktiskt. Mellan det och dop och födelsedagar har det inte blivit så väldigt mycket kvalitetstid för oss. Så nu sitter jag som på nålar mest hela tiden och planerar och smider inför semestern så att allt är som behöver fixas är gjort så vi bara kan åka! Skåningar! Vi är nere veckan efter midsommar om ni vill ses och gosa på vårt lilla underverk! 😉
Nu åter till det viktiga!
[easy-image-collage id=1367]
När man får sitta i vagnen för första gången kan man ju passa på att tugga lite på den… 😉
[easy-image-collage id=1372]
Sneak peek – kommer ett inlägg om dopet 😉
Tugga fooot!
[easy-image-collage id=1377]
Så, nu får ni vara nöjda för de här gången.
Tårar i ögonen…… nog för att jag är empatisk av mig men….. fan vad bra du beskrev det där!!! Längtar efter er! Så sjuuuukt mycket dom hänt med småtjejerna sen sist…!!