Min blogg
Studie-funderingar, Vardag, Äventyr och Motande av hjärnspöken
Fyra vuxna, två småbarn och två monsterhundar…
…under ett tak i två veckor. Under ett tak utan konventionellt kök dessutom. Konventionellt så till pass att det befinner sig inomhus, i ett rum och samlat på ett ställe… 😉
Det var jobbigare än jag väntat mig att åka. En riktig käftsmäll faktiskt. Väntande mig inte att det skulle göra så ont. Men det är ju ni! Familj ju! Klart det skulle suga att åka hem och lämna er på obestämd tid. Det är häftigt hur vi ändå lyckades forma en fungerande vardag i kaoset. Flytta barnen hit, flytta barnen dit, turas om att vakta barn så att någon kunde gå ner i källaren och hämta disk/tvätt/byta plats på odjuren (för naturligtvis skulle de ryka ihop det första de gjorde) eller dra fram en sladd för att börja med maten. Grilla gjorde vi bara när det regnade – vilket var nästan varje dag. De två dagar det var fint gjorde vi något annat i protest. Har aldrig skådat maken till välfungerande kaos faktiskt. Med hyfsade rutiner för barnen och allt(!).
Sista fredagen gjorde vi timeout och drog till Växjö. Det blev en välbehövd och riktigt mysig snabbvisit. Dumpade odjuren och packningen på hotellet och drog till Linnéparken och Växsjön och bara promenerade (Växjö är helt fantastiskt vackert!). Sen mot kvällen blev det lite kaos för vi hade två alldeles övertrötta barn. Men efter en god natts sömn var de redo att härja igen. Vi åt hotellfrukost och gick på rea på köpcentret intill hotellet. (Ett av de trevligare köpcentrena jag varit på faktiskt, inte så fasligt stort men allt fanns ändå. Man behövde inte gå runt i en jättecirkel för att ta sig ut liksom. Lite mer lagom storlek.) Sen packade vi ihop oss igen och började rulla hemåt. På vägen stannade vi till för att fika och våra finaste hade ordnat med dopfika och så himla fina presenter åt lillan, som hon till och med fått vara med och tillverka i smyg. Tänk att vi snubblade över er i fakking Furusjö?! Men de finaste vänner är de man hittar bäst undangömda… Eller nåt… 😛
I laaav jo!
Så löjligt lycklig
(22.54)
Det bara bubblar i hela mig nu. Flickorna våra badar ihop, delar leksaker, gosar och undersöker varandra för fullt. Tänk att de är våra. Tänk att vi har varsitt alldeles underbart barn. Att vi kan leka med dem på gräsmattan och bråka med övertrötta gnällisar ihop.
Det är alldeles galet. Och alldeles underbart. Att det är just ni, och vi – som får dela detta utmattade, utmanande och fantastiska äventyr ihop. Vi är inte bara kompisar till morsorna. Vi ÄR morsorna. Wow!
Ett mer välfungerande kaos än det vi njuter av nu får man leta efter. Byggkaos och barnkaos och hundkaos men vi har det ändå så oförskämt jäkla bra.
Och Lexie. Det händer nya saker varenda timme känns det som. Idag skulle hon räcka en boll till Chrille helt plötsligt. Och så faceplantade hon sittande och reste sig upp helt själv. Sen när hon kom på att hon kunde så satt hon i soffan och gjorde det med flit; ner med ansiktet i kudden, och sen upp igen. Och hon är så nyfiken på lilla Noomie. Skrattar åt hennes bus och iakttar henne noga. Tänk vad hon ska lära sig en massa bus. Theo har plötsligt blivit jätteintressant och rolig. Hon kan sitta och titta på honom och tokskratta bara sådär rätt uppochner. Utan att han gör något speciellt alls. 😛
Och hon vill saker! Hon blir skitsur när hon inte får ta pappas telefon, eller när man tar ifrån henne något hon inte ska ha. Hon börjar bli ett litet barn. Det är så himla häftigt, och stundtals tålamodsprövande.. 😉
Jag kan verkligen inte klaga.
Haha! Nu sover barnen så vi ska tända barnovänliga ljus och pimpla vin… Eller nåt.. 😉
Sååå, vi har uppgraderat vårt barn på semestern…
(09.19)
Så vemodigt. Den Lexie vi åkte hemifrån med är borta. Nu har vi en alldeles ny tjej; som sitter och pratar så mycket mer och interagerar med oss hela tiden och sträcker sig efter allt… Och har humör!
Den här nya Lexie är alldeles underbar och busig och go. Men känslan är märklig. Det finns en sorg i mig som om jag förlorat någon. Den där andra Lexie jag kände och älskade. Det känns som att en älskad gått förlorad, typ.
Samtidigt som jag vunnit en ny älskad.
Det är så jäkla märkligt det här med att ha barn. Man känner så många och så motsägelsefulla och konstiga saker mest hela tiden.
Igår blev vi varse om att den här nya tydligen ska sova typ tre-fyra timmar tidigare än förut. Två timmar för sent. Bara sådär över en dag.
Till slut fick hon komma upp i selen hos pappa och så tog vi en promenad i skogen. Det gjorde susen och alldeles hypnotiserad av bladverken somnade lillan till slut. Efter en jäkla kamp. Jag var mest glad att hon inte väckte lilla N som bara sov rätt igenom alltihopa.
I lördags kom vi fram till Klevan och nu byggs det kök. Eller ja, Chrille bygger kök – jag lär känna ett nytt barn. 🙂
Och ser henne lära av kusinvitamin. De är så roliga ihop!
Men så tvärt allt är nu. Ena dagen satt hon hos mig typ hela tiden för hon kunde inte sitta utan stöd. Och nästa dag – på sin 6-månaders dag – sitter hon helt själv på golvet OCH leker med en leksak. Över en jävla dag!
Dagens TED
Det bästa från dagens (veckans?) TED-paus. Här delar jag tankar, idéer, lösningar och funderingar som inspirerar och lär mig något nytt. Eller bara är fantastiskt underhållande! 😉 De flesta klippen är mellan 10-20 minuter långa – perfekt till kaffet!
Travel Gallery
What images describe you, define you, visualize your journey?
