Min blogg
Studie-funderingar, Vardag, Äventyr och Motande av hjärnspöken
Nu kom vintern
Folk var ut och åkte på isen igår! Den har legat i två dagar utan konstanta minusgrader. Jag kommer aldrig begripa varför det är så sinnessjukt bråttom att komma ut på isen. Men det är samma visa varje år. Förra året stod det en tant redan en natt efter att isen lagt sig och kände vid strandkanten, med sin stackars hund som inte hade något att säga till om saken. Det är verkligen fullkomligt bortom mitt förstånd.
Loppan mår mycket bättre nu. Hon ska få medicin ett bra tag till. Men nu äter hon glatt igen och mammahjärtat är lite lugnare. Det är verkligen så obefogat jävla jobbigt när hon inte äter! Min känsla står liksom inte i proportion till problemet. Alls. Det är skönt att det är över.
Idag är vi uppe med tuppen för att Chrille skulle med flyget. Då det taktiskt och bra att vara snäll fru och skjutsa honom så jag får bilen i veckan. 😉 Så kan vi ha lite roligare än vanligt också. Lexies kusin är på besök hos farmor och farfar så det är ju kul om vi kan ta oss dit så de får umgås lite.
Hon somnade på vägen hem så jag slog på värmaren när vi parkerat så får hon snooza här en stund till. Så här tidigt är vi ju aldrig uppe.
Jag gick och beställde hem en ny sele i helgen också. Loppan växte ur sin för ett tag sedan och vi har haft en på lån medan jag velat och valt. Det slutade med att Chrille fick välja bland mina favoriter helt enkelt. Annars hade vi hållt på än. En härligt blå Tula Toddler blev det och jag är helnipprig. Det är så himla roligt med paket på g!
Man blir helt knäpp i huvudet när man inte får sova…
Det här skulle bli ett långt, utförligt inlägg om precis hur känsligt det där med sömn är. Meeen, jag tycker att inläggstiteln förklarar allt alldeles förträffligt helt utan vidare förklaring. 😛
Torsk är inte alltid gott…
(23.30)
Ibland gör den rent av ont. Iaf när det är en svamp som blommar upp hos barnet och sedan glatt sprids till mamma :/
Fy satans påhitt till avgrundens mest ovälkomna plåga vad jag har haft ont! En av biverkningarna av att få svamp av sitt kära barn är såren man kan få, på sin bröstvårta. Nej, inga äckliga, blodiga, variga saker om ni nu inbillar er det. De går inte ens genom huden. Skavsår är en lämpligare liknelse. Men på bröstet… (!)
Det blev riktigt illa härom natten. Jag kom på mig själv med att vara rädd för att hon skulle vakna för nästa gång behövde hon tutta på just den sidan. Antingen har jag ont när hon ammar eller så får jag det för att hon inte ammar… Ångesten! Det gjorde så förbannat ont!
Känslorna rusade iväg med mig där en stund. Det började kännas som att det här var slutet. Jag skulle ju inte kunna fortsätta amma med sår på brösten (för de skulle aldrig försvinna i mitt huvud). Men det var ju inte så här jag ville sluta amma! Och Lexie då?! Som fortfarande älskar det och har så mycket gott av det?! Vafan?! Sen bröt jag ihop lite. Den där amningen är känslig.
Smärta är en för jävla läskig grej egentligen. När man fastnar i den så finns inget annat och framför allt ingen ände på smärtan. Det leker verkligen rövare med hjärnkontoret.
Nu har jag fått medusin. Loppans medusin rent av. Och jag tycker redan det är bättre. Det gör ont. Men inte alls lika ont som det har gjort. Till på köpet har hon börjat äta bättre igen. Det gick också nästan direkt. Hon åt ju så gott som ingenting under två dagar, det höll jag också på att bli knäpp av. Då var jag jäkligt glad över att vi fortfarande ammar.
Det är riktigt väl tajmat att det hör släpper nu för då kan jag fortsätta fokusera till hundra på roligare bus jag har för mig. Det börjar ju närma sig lite viktiga datum här nu va… 😉
Mer än så säger jag inte nu! Folk kan ju se…
Dagens TED
Det bästa från dagens (veckans?) TED-paus. Här delar jag tankar, idéer, lösningar och funderingar som inspirerar och lär mig något nytt. Eller bara är fantastiskt underhållande! 😉 De flesta klippen är mellan 10-20 minuter långa – perfekt till kaffet!
Travel Gallery
What images describe you, define you, visualize your journey?
