Min blogg
Studie-funderingar, Vardag, Äventyr och Motande av hjärnspöken
Tenta hit och tenta dit
Det är mycket nu…
Mitt uppe mellan tentor och jag känner paniken. Men. Andas ut och andas in och på’t. Vill så gärna kunna få lägga de här under bältet nu. Göra någon skillnad på listan med kurser som ska tenteras. Chrille har varit en hjälte nu under tenta-p när jag behövt sitta på okristliga tider och cramma.
Ja, det är ju bara att vänta och se resultatet. Nu ska jag sitta med övningstentor i brandberäkning och hoppas, hoppas att det får ångesten att släppa lite och gör det där sista för att jag ska klara mig! Hejja hejja!
I helgen var det mors dag och vilken mors dag det var. Vi gjorde väl egentligen inget fruktansvärt anmärkningsvärt. Lexie och Chrille kom med en liten present på morgonen; en underbar, fin liten Florin-väska som jag önskat mig så länge. Sen hade vi bestämt att vi skulle på kosläpp så vi trotsade regnet och åkte ut till Ale. Tillsammans med halva resten av världen, kändes det som. Kul ändå att så många inte räds lite regn med sina barn.
Lexie hade skitkul! Kossorna hoppade, skuttade och råmade och Lexie svarade.
Efteråt körde vi Biltema-lunch, eftersök av morsdags-gåva till svärmor och sen spenderade vi resten av dagen hos päronen. Inget anmärkningsvärt men som jag kände lyckan hela dagen! Lever faktiskt på söndagen än idag. Vi hade så mysigt hela dagen!
Chrille och Lexie passade på att måla lite på lördagskvällen medan jag satt och tentapluggade…
Som jag älskar min lilla familj!
Den där känslan av att vara otillräcklig…
…den blir fullständigt bortblöst när hon mitt i det värsta – när hon är som allra tröttast – kryper upp i min famn, kramar om mig hårt och ska gömma hela ansiktet i min hals. Hos just mig. Trots all otillräcklighet jag känner så är det ändå mig hon är trygg hos när hon mår som sämst. Hon vill till mig när det är som värst. Trots att jag inte alltid räcker till. Hur ödmjuk blir man inte av det?! Hur stort är inte det? Den fulmkomliga tilliten. Den fullkomliga tilltron. Till mig?! Lilla, lilla mig…
Att få gömma sig i min hals räddar hela hennes värld.
Som jag hoppas att jag lyckas med åtminstone det. Att vara hennes trygghet i stormen. Lyckas jag bara med det kan allt annat kvitta.
Vi fick förresten reda på varför hon haft så ont. Det var inte bara förkylning; öroninflammation på vänsterörat hade hon fått till på köpet. Så nu har Lexie påbörjat sin första antibiotika-kur (usch!) och inatt har vi fått sova alla tre. Tänk vad människa man blir igen direkt.
Det var det där med sömn ja…
…man behöver den… Den här veckan har varit riktigt jävlig faktiskt. Ovanpå alla labbrapporter som ska in typ nyss (en ska bokstavligen in om 8 minuter – väntar med spänning på att labbkompisen ska bli klar) så blev loppan sjuk i tisdags. Det var så pass att förskolan fick skicka hem henne för att hon fått feber. Den här gången har hon åkt på en särskilt elak bacill och hon har haft hemskt ont, både i öron och i halsen. Hon har fått ett helt batteri av mediciner för att lindra och dämpa och högläge men det har inte hjälpt mycket. De senaste två nätterna har vi inte sovit mycket, natten mot igår undrar jag om det blev något alls egentligen. Man förlorar verkligen förståndet när man är så fysiskt och känslomässigt utmattad och inte får sova. Jag blir verkligen dum i huvudet och arg och dum i huvudet. På så många sätt. Blir arg på Lexplex mitt i natten när hon vaknar var femte minut eller varje gång hon hostar och är arg och stretar och skriker och gråter om vart annat, vill komma, får komma, men blir ändå inte nöjd. När det verkar som att hon skriker bara för att skrika, gråter bara för att hon kan. När det känns som att man gör allt mellan himmel och jord och det ändå inte hjälper, när man själv tycker att det borde. Men för henne är hela livet bara fel. Hon har ont och kan inte ligga och får inte ro när hon ska sova och är antagligen minst lika utmattad som vi och kan inget annat än att gråta och bli arg. Men när man är sådär dum mitt i natten fattar man inte det. Man tänker det, men det får inte känslan av frustration och ilska att försvinna. Det går liksom inte in ordentligt. Då är det kortslutning i hjärnkontoret som aldrig annars. Aldrig är jag så dum som då. Aldrig är jag så otillräcklig som då.
Hon vaknar igen nu så jag får pysa. Jag la henne nyss. Tredje natten alltså…
Dagens TED
Det bästa från dagens (veckans?) TED-paus. Här delar jag tankar, idéer, lösningar och funderingar som inspirerar och lär mig något nytt. Eller bara är fantastiskt underhållande! 😉 De flesta klippen är mellan 10-20 minuter långa – perfekt till kaffet!
Travel Gallery
What images describe you, define you, visualize your journey?
