Två veckor in – vart tog tiden vägen?!
Bläddrar i kalendern och inser att det har gått nästan två hela veckor sedan skolan började. Jag förstår iiiingenting! Hur gick det här till liksom?! Sen snackar jag med folk på dagarna och inser att; jag går inte i ettan längre. De senaste, åtminstone fyra åren har jag gått i ettan. Nu gör jag inte det längre – och jag har inte avbrutit utbildningen! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över det. Men en sak är säker, och spännande, och fantastiskt motiverande; Jag börjar äntligen ta mig framåt!
Det tog bara en hel sommar…
Äntligen blev den klar och fick komma tillrätta. Den skulle varit klar till i maj, men det var någon som sov 24/7 då… Det fick bli en väldigt sen dopgåva som kom fram i helgen. Blev faktiskt lite smånöjd måste jag säga. Ett av mina finare hopkok.
Nu är jag lite mer än halvvägs igenom nästa present och har flera jag skulle vilja göra på kö. För att inte tala om sjalen jag påbörjat åt mig själv… Men jag tycker ju det är så kul att sticka saker åt kära. Problemet är bara att de aldrig är klara i tid, men samtidigt kan jag ju inte prioritera stickning över allt annat. De får komma lite när de kommer. Jag tänker att en present aldrig kan vara fel, oavsett när den kommer 🙂