Min blogg
Studie-funderingar, Vardag, Äventyr och Motande av hjärnspöken
Och där gick luften ur mig.
(09.49)
Jag vill komma i mina kläder! Jag vill inte känna mig så här sladdrig! Jag vill inte vara en 25-åring med åderbråck och hängmage!!!
Tre veckor har det rört sig neråt, eller ja, inte den här veckan?
Ställde mig på vågen imorse och då hade jag först gått upp. Jag kände bara ”va i helvete?!”. Gick av och gick på igen. Ja då låg jag på samma som förra veckan. Det skiljde två kilo mellan gångerna jag gick på. Oavsett vilket så visar den inte mindre. Och med tanke på hur lite jag gått ner varje vecka, och hur mycket jag väger så är det pinsamt att den inte visar nåt alls. Pinsamt och frustrerande och sjukt jävla jobbigt.
Va faaaan!
Jag försöker verkligen tänka att det inte är bråttom. Att jag fått barn. Att det tar sin tid för kroppen att komma tillbaka. Att det viktiga är att jag tänker på vad jag äter, vad och hur mycket och att jag rör på mig för det blir ju så jäkla mycket tid i soffan.
Men så träffar vi andra som fått barn typ samtidigt som oss och allt det där rationella, resonliga, förståndiga flyger käpprätt åt helvete. För på dem syns det inte att de fått barn. Inte som på mig. Jag kände dem inte innan, men de ser inte ut att ha gått upp alls. De går runt i sina vanliga kläder precis som vanligt. Och jag kämpar för att hitta något som inte sitter alldeles fel på mig för att jag gått upp två hela storlekar, åtminstone. Jag kan inte ens nästan ha mina gamla kläder.
Vafan?!
Jag försöker med ljus och lykta söka efter möjligheter att må bra med mig själv nu. Jag hade hoppats på att få må lite bra med mig själv på dopet. Nej, jag hade inga planer på att ha gått ner allt tills dess. Men att ha börjat. Att veta säkert att det åtminstone rörde sig neråt alls. Det kändes som att jag skulle kunna sträcka på mig lite mer då. Må lite bättre. Känna mig lite mer som mig själv. Inte som att jag låtsas vara mig själv.
Gaaah! Nej nu orkar jag inte gnälla om det här mer idag. Jag är bara så besviken…
Såå, I think jag jumpade the gun lite där va?
(09.28)
”…Kommit ur fyra-månaders krisen” vill jag minnas att jag skrev någonstans. Hahahaha! Snarare gått in i en ny fas. 😛
Kvällarna är skitjobbiga. Hon kämpar och kämpar och vägrar med varenda fiber att somna, oavsett hur desperat trött hon blir. Så det är typ två timmars bök och stök och gnäll och helt bisarra humörsvängningar varje kväll. Hon kan gå från att ligga och skrika och vara skitsur till att tokle och asgarva åt mig på en sekund! 😛
Det är en rätt påfrestande ritual när man är trött.
Helt plötsligt har hon stundtals blivit jättekänslig för ljud och ljus när hon ska sova, och annars inte alls. Det är bara att försöka följa efter bäst det går.
Men när hon väl sover – då är hon så himla go! ?
läs mer…
Dopfix
(16.10)
Herregud! Nu närmar sig dopet med stormsteg och jag ser fram emot det så galet mycket! Ska bli så kul att få till familjefest med alla vännerna. Eller ja, nästa alla (vi ska ha dop 2.0 med De bästa när vi kommer ner i sommar!). Det var så längesedan vi fick till något ihop och det blir lite extra betydelsefullt att det är just Lexies dop som drar samman alla. läs mer…
Dagens TED
Det bästa från dagens (veckans?) TED-paus. Här delar jag tankar, idéer, lösningar och funderingar som inspirerar och lär mig något nytt. Eller bara är fantastiskt underhållande! 😉 De flesta klippen är mellan 10-20 minuter långa – perfekt till kaffet!
Travel Gallery
What images describe you, define you, visualize your journey?
