Min blogg
Studie-funderingar, Vardag, Äventyr och Motande av hjärnspöken
Hon slutar aldrig överraska och roa oss…
Jag skrev ju att vi testade lägga henne i sitt rum där strax efter att det blev klart. Det gick så bra att hon nu sover där de flesta nätter och kommer stapplande till oss på morgonen och väcker oss. I värsta fall vaknar hon och är ledsen efter halva natten och då är vi så trötta att det är enklast att söva om henne inne hos oss. Men natten mot igår vaknar jag…vid 02-tiden typ, akut kissnödig och ska gå till toaletten (det blir så äckligt i sängen annars). När jag kommer ut i hallen ser jag att hennes dörr står vidöppen – men – ingen Lexie har ju varit hos oss. Har hon bara vänt i dörren och lagt sig igen? Det vore ju coolt. Så jag går bort och kikar in men ingen Lexie syns. Då har jag gått förbi vardagsrum och toalett, det enda som finns kvar är kontoret – men vad i hela friden skulle hon göra där? Jag bestämmer mig för att jag faktiskt måste hitta mitt barn och går och sneglar in. Där sitter hon, rakt upp och ner i bäddsoffan, och bara stirrar ut i tomma luften. Det var det märkligaste! xD
Imorse vaknade vi av att hon gnällde till ute i hallen, då hade hon lyckats knöla fast sig i pallen som står där. Sen efter tuppluren på dagen hör i helt plötsligt bara hur det bankar inne på hennes rum. När vi kommer in så sitter hon bara där och hamrar på sin såndära hamringsgrej och innan det har hon röjt i sin garderob och lekt med sina böcker. Vafans! När bestämde hon sig för att gå och bli alldeles självständig?! Fram tills nu har hon slagit upp ögonen och sedan tagit sig raka spåret till oss. Nu vaknar hon och leker på sitt rum och skiter i oss. 😛
Vår lilla som inte är så liten men ändå så liten.
Utvecklingen barn går igenom på så sanslöst kort tid är verkligen overklig och mirakulös. På månader tar de sig från att bara precis kunna andas själva till fullfjädrade små människor som tar sig runt, äter, kommunicerar, vill och använder sina kroppar medvetet och med styrka för att uppnå mål. Det är sannerligen ett biologiskt underverk!
Hon har sådan fart…
…över en vecka. Typ så. Över en vecka så gick hon från att stappla mellan soffan och fåtöljen till att knappt krypa alls om dagarna. Alltså, verkligen knappt. Om ens en meter totalt. Det är stört. Hon är verkligen ingen bebis längre. Och ändå är hon fortfarande så ny. De två går inte ihop riktigt. Hon är en gremlin, en toddler, ett barn. Min lilla skatt.
Hon komunicerar så oerhört mycket. Hon pratar fortfarande inte så mycket förståeligt. Hon är ju uppe i en 15-20 ord nu totalt tror jag. Vi har inte räknat på någon vecka. Men hon säger liksom så mycket ändå. Med ansiktet, med kroppen, med humöret. Hon har sådan fantastisk humor! Och hon blir nog lite (läs: mycket!) spattig som sin mamma. 😉
Framför allt förstår vi inte hur en människa kan vara så glad jämt. Är hon bara mätt, utvilad och bajsad så är hon glad – konstant. Skulle hon tjura ihop för att hon inte får som hon vill så går det över på två röda.
Åh, och det nya störiga! Pappa är mamma och mamma är pappa… 😀
Jag tror alla barn vi känner har haft en sådan fas men det vi inte kunde uppskatta då var hur fantastiskt störigt det ÄR! Vem pratar hon med den här gången? Det är ju JAG som är mamma!!! Så sitter man och pekar på sig själv och säger ”mamma” sådär överlöjligt pedagogiskt varpå hon ler stort och glatt utbrister ”Pappa!”. Gaaaah!
Det är en grej. Det är en grej. Det är en grej. Det är en grej. Det är en grej. Det är en grej.
Det går över. 😛
Nästa veckan är sista veckan har på förskolan nu, sedan har de stängt hela juli. Vi har försökt vara lite smarta och lista lite snabba, enkla aktiviteter vi kan dra igång med henne om dagarna. Men det kommer onekligen bli en utmaning att ha henne hemma på heltid och inte få så mycket vettigt gjort hemma och i plugget. Hon är ju non-stop just nu också. Fullt ös medvetslös! Hur ska jag orka?! Och jag kommer känna mig som en så dålig mamma när jag blir frustrerad. Det gör jag typ redan. Här sitter jag och smånojjar över att mitt barn ska vara hemma med sina föräldrar på heltid i en månad. Årets morsa här va!
Nä, nu orkade jag inte gnälla mer. Imorgon ska jag springa, då känns det nog bättre.
Idag har jag pysslat järnet!
Jag har sytt och sytt och sytt och sytt! Det blev gardin till Lexies rum av en stackars underbar stuvbit som bara blivit inknölad i ett skrymsle på Ohlssons. Det blev ny gardin till köket så vi slipper ha den alldeles för stora hissgardinen jag sydde till förra lägenheten. Och så fick jag äntligen sytt där kuddarna jag tänkt göra av tygresterna till babynestet. Det har blivit en fix idé av det där. De tygerna var bland det första hon såg och omgav henne när hon var trygg. Det känns sådär varmt i själen att få fortsätta omge henne med dem. Trygga associationer. Vad vet jag? Det är bara som jag inbillar mig. Det känns i varje fall bra. 🙂
Och Lexie fick solhattar av Lina! En hel drös fantastiskt fina! Hon kommer kunna ha en ny var dag. 🙂 Mamman kommer att ha seriös beslutsångest!
Det sista tyget har jag alldeles speciella planer för. Men det kommer det bild på i sinom tid. Ni får väl gissa tills dess 😉
Ja! Jag köpte ju trikå till tights också! Hittade några så himla fina tyger. Men de har jag glömt att fotografera. Det får bli bild vid något annat tillfälle… Helt garanterat när tightsen är klara dock. 😉 Det blir dock tidigast fredag. Naturligtvis hade de slut 1,5 cm resår när jag var där så det måste jag in och fixa imorgon när de har leverans. Vet inte alls vad jag ska sysselsätta mig imorgon… JO! Jag skulle kunna fortsätta på ett annat projekt jag påbörjat som tyvärr är süperhemligt. Annars kommer jag vara svårt uttråkad.
Nåja jag ska göra min man lycklig och ta datorn och joina honom i CS. Han har tjatat i dagar om att jag ska spela och jag har inte haft lust. Jag lämnar er med en bild på mina galningar som gör mitt liv alldeles för bra för att vara sant! <3
Dagens TED
Det bästa från dagens (veckans?) TED-paus. Här delar jag tankar, idéer, lösningar och funderingar som inspirerar och lär mig något nytt. Eller bara är fantastiskt underhållande! 😉 De flesta klippen är mellan 10-20 minuter långa – perfekt till kaffet!
Travel Gallery
What images describe you, define you, visualize your journey?
