…över en vecka. Typ så. Över en vecka så gick hon från att stappla mellan soffan och fåtöljen till att knappt krypa alls om dagarna. Alltså, verkligen knappt. Om ens en meter totalt. Det är stört. Hon är verkligen ingen bebis längre. Och ändå är hon fortfarande så ny. De två går inte ihop riktigt. Hon är en gremlin, en toddler, ett barn. Min lilla skatt.
Hon komunicerar så oerhört mycket. Hon pratar fortfarande inte så mycket förståeligt. Hon är ju uppe i en 15-20 ord nu totalt tror jag. Vi har inte räknat på någon vecka. Men hon säger liksom så mycket ändå. Med ansiktet, med kroppen, med humöret. Hon har sådan fantastisk humor! Och hon blir nog lite (läs: mycket!) spattig som sin mamma. 😉
Framför allt förstår vi inte hur en människa kan vara så glad jämt. Är hon bara mätt, utvilad och bajsad så är hon glad – konstant. Skulle hon tjura ihop för att hon inte får som hon vill så går det över på två röda.
Åh, och det nya störiga! Pappa är mamma och mamma är pappa… 😀
Jag tror alla barn vi känner har haft en sådan fas men det vi inte kunde uppskatta då var hur fantastiskt störigt det ÄR! Vem pratar hon med den här gången? Det är ju JAG som är mamma!!! Så sitter man och pekar på sig själv och säger ”mamma” sådär överlöjligt pedagogiskt varpå hon ler stort och glatt utbrister ”Pappa!”. Gaaaah!
Det är en grej. Det är en grej. Det är en grej. Det är en grej. Det är en grej. Det är en grej.
Det går över. 😛
Nästa veckan är sista veckan har på förskolan nu, sedan har de stängt hela juli. Vi har försökt vara lite smarta och lista lite snabba, enkla aktiviteter vi kan dra igång med henne om dagarna. Men det kommer onekligen bli en utmaning att ha henne hemma på heltid och inte få så mycket vettigt gjort hemma och i plugget. Hon är ju non-stop just nu också. Fullt ös medvetslös! Hur ska jag orka?! Och jag kommer känna mig som en så dålig mamma när jag blir frustrerad. Det gör jag typ redan. Här sitter jag och smånojjar över att mitt barn ska vara hemma med sina föräldrar på heltid i en månad. Årets morsa här va!
Nä, nu orkade jag inte gnälla mer. Imorgon ska jag springa, då känns det nog bättre.