Snubblade över en helt otrolig artikel härom dagen via Zach Wahls. För mig representerar den verkligen allt jag någonsin velat säga men inte funnit ord för. Allt mitt hjärta någonsin plågats av att inte kunna kommunicera. Varför ska det vara så svårt att förmedla något så grundläggande enkelt?
Inte romantisk kärlek – utan human, medmänsklig kärlek.
Det är bland det mest gripande och sanna jag någonsin läst. Det får en verkligen att ta en titt på sig själv utan att samtidigt fördöma en.
Varför skulle någon annan vara sämre eller mindre värd än mig bara för att de är och/eller gör annorlunda än jag?
Varför är det fel att känna för någon som gjort fruktansvärt fel?
Varför att är det fel att känna empati för någon som begått ett brott – oavsett brottet?
Vad är det som säger att jag är mer värd bara för att jag inte begått samma fel?
Vad är det som säger att jag är mer människa?
Var det inte just mänskligt ATT fela – eller gäller det bara socialt accepterade fel?
Är det handlingen som är omänsklig? Eller människan i sig?
Vad blev det av den moral som vi högaktar så? Tas den bara i bruk bland andra som följer samma moral? Och sen då?
Vi är kristna mot kristna men inte mot resten – är det rätt att överhuvud taget kalla sig kristen då?
If there has ever been anything worth spending 20 minutes of your life watching this is it.
No matter what your age, education, political/ethical/moral/religious views – this is for everyone.
It does not judge, it does not take sides – it is simply naked truth displayed in all its might. Spread it as far as you possibly could! One of the most astounding/amazing things I’ve seen ever, despite the brutality of it…
Everyone should see this.
One of my professors showed it to us during a lecture on journalism and the importance of it being free.
Look at the pictures and listen to what James Nachtwey has to say!
Buffy är utan tvivel bland det största som gjorts på TV någonsin. Serien är verkligen tidlös och helt övergrym!
Har gått in i en Buffy-nostalgi-period och återser nu samtliga avsnitt, säsong för säsong – jag hade glömt hur bra det var!
Man levde verkligen för det här som barn och nu minns man varför igen :).
Det har varit mycket bra filmer på sistone. Har varit på ett oerhört historie humör och då passade det utmärkt att se The Other Boleyn Girl, Elizabeth och Elizabeth – The Golden Age.
Dessa tre filmer behandlar: Henry Tudors (VIII) liv och framför allt triangeldramat mellan honom , Elisabeths mor Anne Boleyn och hennes syster Mary Boleyn, Elisabeths inledande tid på tronen och hur hon tillträdde den och hur hon formade England till en stormakt.
Den här typen av filmer är så oerhört givande att se på och ger i de flesta fall mer insikt i mänskligt beteende än psykologiska filmer som utspelar sig i nutid.
Jag älskar det!
Imorgon är det Buffy-späckad dag. Kan ju inte träna nu nyopererad som man är, vilket är fruktansvärt trist! Det är liksom det jag har att leva för nu om dagarna och under den kommande veckan blir det ingen träning alls…då får man helt enkelt fylla dagarna med annat. Storartade filmer och Buffy i mitt fall ;).
Nu är det dags att joina älsklingen, pussa honom på pannan och krypa ner i hans underbart trygga famn i sängen. <3
