Välj en sida

Snubblade över en helt otrolig artikel härom dagen via Zach Wahls. För mig representerar den verkligen allt jag någonsin velat säga men inte funnit ord för. Allt mitt hjärta någonsin plågats av att inte kunna kommunicera. Varför ska det vara så svårt att förmedla något så grundläggande enkelt?

Det handlar om kärlek! <— LÄNK

Inte romantisk kärlek – utan human, medmänsklig kärlek.
Det är bland det mest gripande och sanna jag någonsin läst. Det får en verkligen att ta en titt på sig själv utan att samtidigt fördöma en.

Varför skulle någon annan vara sämre eller mindre värd än mig bara för att de är och/eller gör annorlunda än jag?

Varför är det fel att känna för någon som gjort fruktansvärt fel?

Varför att är det fel att känna empati för någon som begått ett brott – oavsett brottet?

Vad är det som säger att jag är mer värd bara för att jag inte begått samma fel?

Vad är det som säger att jag är mer människa?

Var det inte just mänskligt ATT fela – eller gäller det bara socialt accepterade fel?

Är det handlingen som är omänsklig? Eller människan i sig?

Vad blev det av den moral som vi högaktar så? Tas den bara i bruk bland andra som följer samma moral? Och sen då?

Vi är kristna mot kristna men inte mot resten – är det rätt att överhuvud taget kalla sig kristen då?

Värt att tänka på…