Min blogg
Studie-funderingar, Vardag, Äventyr och Motande av hjärnspöken
Jag kan fortfarande inte föreställa mig det…
(21.16)
…men det bryr sig inte hon om för hon kryper vare sig jag kan se det framför mig eller inte. 😛
Vår lilla är verkligen inte så liten längre. Det tar verkligen emot att kalla henne för bebis nu. Det känns nästan mest löjligt. Vår lilla toddler… Hon fyller snart ett helt år. Det är så overkligt som det bara blir.
Hon fick sitt första vansinnesutrbott igår. Allt med barn är inte så charmigt. 😉
Det är inte charmigt när det är andras barn, och det är faktiskt inte charmigare när det är ens eget… Jisuz säger jag bara.
I övrigt är vi inne i en sådan där period när det händer så himla mycket igen. Varje dag. Hon ser oss göra saker och ska göra likadant. Det är det läskigaste jag någonsin varit med om. Just nu är det mest stänga luckor, dörrar, lägga maten på tallriken, ställa saker där vi ställer saker… småskit liksom. Hon har ju bara börjat härma oss. Så sjukt medveten man helt plötsligt blev om allt man gör… Tänk om man kunde säga åt henne att bara härma de bra grejerna man gör?!
Det är snart dags för dagis också. Jag tror hon kommer har det bra där. Men ska jag vara ärlig är mina principer inte helt nöjda med det. Att det kommer redan. Men livet lämnar inte alltid utrymme för principer. Och jag är så mycket mer än mina principer. Och jag tror verkligen inte hon far illa av att börja på dagis. Särskilt inte det dagiset. Grupperna på Kideus är mindre än hos andra, lokalerna är kreativa och mysiga, personalen är inte rädd för att förändra och göra om helt trots jobbet. Tvärt om. De gör om med jämna mellanrum för att någon får en bra idé och man vill testa. Sen att man får jobba lite för det det är en självklarhet, all förbättring måste man ju jobba för. Så har det inte varit på någon förskola jag vikat på. Det känns tryggt ändå att hon ska dit. Och hon är ju så nyfiken och utforskande och social så jag tror hon kommer ha skitkul och upptäcka massor. Det kommer nog mest vara jobbigt för mig och mina principer. 😛
Flytten börjar närma sig ordentligt nu också. Snart bara dagar tills vi får hämta nycklar. Jag kan inte vänta! Det ska bli så himla underbart! Slippa festerna vareviga helg. Slippa bilar på gården, svartbaren tvärs över gatan, trångboddheten. Lillan får ett eget rum, kontoret blir bara kontor. Listan är så lång.
Vi kommer få det så bra!
Åh! Jag har så mycket att berätta. Men just nu är jag mest trött. Bilder. Bilder får berätta lite åt mig ikväll.
Jag ska fortsätta se Bourne med älsko.
[easy-image-collage id=1520]
[easy-image-collage id=1529]
Sa jag förresten att hennes overall kom precis lagom i tid för de riktiga minusgraderna. Hon är en sån liten nallebjörn i den så man bara dör. 🙂

[easy-image-collage id=1530]
Hon kryper!!! Hon kryper!!!
Idag. Började. Hon. Krypa!!!!
Det höll i EN hel dag..
(12.06)
Sen gick det sönder igen. Nu äter hon inte igen, men av helt nya anledningar. Natten mot igår var en mardröm utav dess like. Sparar detaljerna men det var helt fruktansvärt. Det värsta var att hon inte hade några symptom, utöver att hon kräktes två gånger förstås. Ingen feber, ingen hosta, ingen snuva. Men hon fick inte sova mer än fem minuter. På. Hela. Natten. Hur fan hanterar man det utan ett enda symptom att behandla?!
Sen på morgonen kom snuvan. Jag har aldrig blivit så lättad över att sjukdom slagit till. Nu hade jag plötsligt något konkret att bekämpa. Symptom att lindra och verktyg för att göra det. Chrille kommer hem ikväll och jag räknar minuterna! Det ska bli så jävla skönt. Igår när hennes feber satte av kände jag mig tvärt opålitlig. Jag har sovit så dåligt och det märks. När jag bakade åt Chrille knäckte jag ägg i vasken, jag skulle värma mat åt loppan i kylskåpet dagen efter och på eftermiddagen när vi åt mellis skulle jag skaka juice-flaskan – utan korken på… Sån. Har min vecka varit. Skrev till Chrille och bad honom dubbelkolla mig. Snabb. Enkel. Checklista. Keep. It. Stupid. Simple. Vätska, Alvedon, mat i den mån det går, vila, utrota slemmet, vad mer? Litade inte riktigt på min hjärnas förmåga att hålla koll. Även om jag så klart hade koll. Det är ju lillhjärtat liksom!
Nu är det bara timmar kvar och sen är vi två igen. Loppans vård återgår till att tas hand om av ett superteam! <3
Igår kom några guldkorn som gjorde dagen lättare. Loppan bajsade, det är alltid välkommet. Särskilt när hon varit lite förstoppad. Sen fick jag paket!
Vår nya fina Tula kom!!! Den var så himla mycket finare i verkligheten också! I’m so happy I could poo! 😛
Vi var ju faktiskt in till stan en sväng och lämnade av kontraktet också! Nu är det så officiellt som det bara kan bli. Den stora, fina lägenheten är vår! Äntligen! 🙂
Nu ska jag fylla på kaffekoppen och vila medan jag kan. Loppan sover och när hon vaknar ska vi göra ett nytt försök att pilla i henne lite mat. Det gick nämligen inte nu på morgonen. Några Lex-Kex åt hon, typ. Tröstar mig med att hon åtminstone verkar få behålla mjölken nu iaf. Nej. Kaffe. Nu!
Dagens TED
Det bästa från dagens (veckans?) TED-paus. Här delar jag tankar, idéer, lösningar och funderingar som inspirerar och lär mig något nytt. Eller bara är fantastiskt underhållande! 😉 De flesta klippen är mellan 10-20 minuter långa – perfekt till kaffet!
Travel Gallery
What images describe you, define you, visualize your journey?









