(22.46)
Det blev visst ett litet glapp där. Inte för att det hänt för lite. Tvärt om. När fingrarna kliat har tiden saknats och när tiden funnits har fingrarna kliat inte alls. Chrille åkte ju på den där nervskadan och har varit sjukskriven tills nu. Ska väl vara det någon vecka till. Men jag har ju börjat plugga. Det har gått förvånansvärt bra. Har kommit in i att faktiskt ta mig iväg till skolan, om än för att bara sitta på biblioteket så jag får vara ifred. Det enda är väl att jag inte känner att jag får tillräckligt med tid. Det känns som att det hade varit lagom för 1,5 kurs… Men jag vet just nu inte hur jag ska klämma in resten. Stressen av det börjar kännas en del. Och då har Chrille inte jobbat… Vet inte riktigt hur det ska funka när han väl kommer igång igen. Nåja. Det var inte det viktiga.
Loppan. Lexie. Skrotis. Huliganbarnet.
En kväll i förra veckan fick hon ett monsterryck och helt plötsligt snurrar hon och försöker verkligen krypa såå mycket mer. Hon har börjat blanda konsonanter när hon pratar. Chrille tycker att hon börjat säga ”Mamma”. Jag är inte helt övertygad. Tycker mest hon bara tjötar ”mamamamamamananamama”…typ.
Hon är SÅ glad! Jag begriper inte hur så mycket lycka kan rymmas i en så liten varelse. Är hon bara utvilad och mätt så är hon tokglad, typ hela tiden och med alla. Vad har vårt barn som har oss till föräldrar att vara så jäkla glad över?! 😉
Jag har ägnat tiden mellan tiden åt att sticka strumpor åt Chrille och mig. Välbehövt och mysigt! Restgarnet ska nog bli tumlösa vantar åt loppan som går upp till axlarna på henne, så får hon inte av dem i första taget. Sen har jag några andra projekt i pipen också, ett ugo som legat sedan i december bland annat. Meeen en sak i taget.
Ska njuta av mina fina strumpor i två sekunder först. 🙂 Får försöka ha lite tid nästa gång jag faktiskt kommer på något jag vill skriva!