(11.36)
Igår blev lillan sju månader…
Det är det märkligaste!
Verklighetsuppfattningen har fått sig en ordentlig törn sedan hon kom. Det är redan augusti. Över en dag?! Vi kom ju bokstavligen NYSS hem med henne. Vi fick vaddera henne i ull och dra en ullfilt över bilstolen vi bar henne i för att luften var så kall. Halvjogga mellan bil och dörrar för att skydda hennes små, små lungor…
Nu är hon sju månader… Wtf?!
Nu ska hon ju stå och ta något steg. Men inte krypa. 😛 Hon försöker ju lite grann, men blir ju så frustrerad när hon inte kommer någon vart. Vändandet börjar vara mer kontrollerat. Snart kryper hon ska ni se.
Men störst skillnad är det väl på hur hon möter sin omvärld. Hon har alltid varit nyfiken och velat se och känna. Men nu är det som att hennes armar blivit en meter längre helt plötsligt. Hon ska ha allt, hela tiden! Och inget är någonsin tillräckligt långt borta! 🙂
Och hon är full i bus. Det märks särskilt nu när hon börjar återhämta sig från förkylningen hon haft i en vecka. Hon är full i bus! Hon skrattar och ler och pratar värre än en politiker i riksdagen. Hela tiden. Det där busiga leendet! Det finns inget som smittar så mycket…!
Nu har hennes sömn börjat landa igen efter semestern. Hon hade en tio dagar där efter att vi kom hem då hon sov en timme i stöten… Hela natten… Jag var inte mycket till människa på dagarna då. Inatt har hon sovit tio timmar än så länge. 😛 Fast det är ju inte riktigt hennes norm det heller. 😉
Jag fyndade ett tyg åt henne på Ohlssons häromdagen. Jag vet inte vad jag ska göra av det än men det var bara så himla fint. Får uppdatera med bild sen. Jag kommer ha så himla roligt med tyger åt henne känner jag spontant. Man kan göra så vansinnigt mycket roliga saker!
Update:
Nåja, vi ska försöka göra dag av den här dagen också. Det har varit en hel del lata morgnar på sistone. Men så får det faktiskt vara när det är semester och föräldraledigt.
Så till det väsentliga… 😉
