Vi ska ha en knodd! Det är så fantastiskt svårt att förstå. Att det är på riktigt – och inte något jag inbillat mig. Har sovit bort den senaste månaden och illamåendet har börjat bli hanterbart nu, om inte annat så för att jag är beväpnad med mat hela tiden…
De Bästa fick sin lilla häromdagen och jag vill också! Helst nyss. Men vi får vackert vänta tills knodden är färdigbakad.
Det är häftigt. Det är häftigt när jag kan känna att där är något som växer i mig. En liten. Den hade gärna fått vara lite större så att det faktiskt syntes lite mer att det är någon där inne. Så hade jag kunnat försäkra mig ännu lite mer om att det inte bara var inbillning alltihopa. Illamåendet, den kopiösa tröttheten, allt som förändrats med min kropp redan och den fett uteblivna mensen. Jag längtar, C längtar. Det är äntligen vår tur.
Har varit mycket på snurr i huvudet på sistone. Allt har verkligen fallit på plats sedan vi flyttade upp och jag har trivts så bra. Jag har 2,5 år kvar (ja, det kommer ju bli iaf ett halvår mer nu) tills jag är brandingenjör och jag SKA bli klar. Jag är så fruktansvärt trött och ledsen och alldeles less på att vara ingenting och göra ingenting. Jag bara måste bli färdig. Men det känns så väldigt långt bort. Det känns som att det aldrig blir av. Men jag ska – jag måste – annars kommer jag aldrig kunna leva med mig själv. Jag skäms redan över att jag fortfarande – efter allt detta letande – fortfarande bara håller på att börja.
Samtidigt har jag gått med en sån oerhörd längtan det senaste. En längtan efter De Bästa. En längtan efter att vara lite närmre. Trots att vi kommit så mycket närmre så många nära så känns vi så långt bort. Jag skäms över att känna så här. C är så lycklig här. Jag har varit så lycklig här. Jag vet inte vad som förändrats. Jag skäms. En del av mig är hemligt nöjd med att mitt yrkesval eventuellt innebär att vi behöver flytta till Smålandstrakten. Resten av mig skäms. C är så lycklig här. Jag har varit så lycklig här. Jag vet inte vad som förändrats… Blir less på mig själv, varför fattas det mig helt plötsligt för att känna mig hemma?
Imorgon går jag in i vecka elva – längtar tills om några veckor – när det börjar finnas en gravidmage att känna, och se. 🙂