Det har varit fullt ös senaste veckorna. Massa uppgifter som skulle räknas, skrivas, labbas och lämnas in, tentaplugg på det. En Lexie som sovit dåligt av och till så pass att jag nu skäms för att åka till förskolan för det känns som att vi försover oss en gång i veckan nu.
Jag är utmattad på det där inte så mysiga sättet varje kväll när vi går och lägger oss. Då måste jag ligga och läsa i en tredje bok till en omtenta jag ska göra nu också. Det är en rent teoretisk kurs förvisso, men det brukar innebära helt andra krav på utantillkunskap och i den här kursen var det dessutom luddigt vad kursledaren tyckte var centralt. Att kunna rabbla vilka kategorier författaren delat in beslutsfattande i eller att förstå mekanismerna. Jag vet vad jag tycker, men det är ju inte jag som skriver tentan. Vilket gissel!
Nu längtar jag efter en enda ledig dag. En dag då jag faktiskt fular och skickar Lexie på dagis, trots att jag är ”ledig” (för när är en student egentligen ledig?) så att jag kan fixa inför nästa läsperiod, planera, skriva schema och kanske där på slutet bara sitta i soffan och titta på något asbra medan jag stickar klart Lexies andra soffa. Okej – så fult är det kanske inte. Det blir ju mest studierelaterat ändå. Men en dag då jag kan andas och slipper känna mig jagad. Det känns som att jag lyckats hålla värsta stressen borta inför den här tenta-p. Det brukar annars vara panikartat. Men jag har inte lyckats skaka den där äckliga känslan av att vara jagad…av tiden. Ner med huvudet, jobba på, du har inte tid att titta på de vackra höstlöven hur gärna du än skulle vilja, mata, mata, mata. I tisdags hade jag en så intensiv dag att jag mådde dåligt hela kvällen.
Nu längtar jag till nästa helg. Chrille fyller år och jag har bus planerat. Dagen innan är det dessutom Arcus stormarknad som jag nog ska åka på själv faktiskt. Målet i år är effektivt fyndande. Det blir inte så mycket sånt med en snart-två-åring och en man som mest tycker det är jobbigt med allt folk. Jag kanske får med mig Joanna (föräldragruppskompizzar!) också så kan vi hysterifynda med alla amdra galningar ihop… 😛
Men jag ska inte tänka för mycket på det nu. För då börjar jag dagdrömma om det och planera i huvudet och komma på idéer och skit. Jag har inte tid att tänka på det nu. Om en vecka! Nu ska jag sova! Det har varit högprioriterat och i låg tillgång det senaste. Men jag lever. Och de mina fina lever de med! <3 Beviiiis!
