Igår hade vi första föreläsningen i Branddynamiken och vilken föreläsning sen! En av våra föreläsare, och examinator tillika, heter Björn Karlsson. Han är rutinerad brandingenjör med en Ph.D. i FSE i bagagen och råkar idag vara general direktör för myndigheten för byggnadsverk på Island. Titlarna i sig är ju häftiga, men inte alls det jag vill åt. Han är nog den största guldgruva av kunskap jag någonsin haft möjlighet att lära av och jag är så jäkla taggad!
Bättre insikt i utmaningarna vi kan tänkas möta vet jag inte om vi hade kunnat få. Bilden beskriver en del av dem tyvärr alltför väl. En stor del av utmaningarna han möter uppstår pga politiskt spel. Någon (ofta i opposition) hittar något byggnadstekniskt att klaga över och det blir hans uppgift som brandingenjör att först undersöka om det är ett problem till att börja med och sedan försöka hitta en lösning. Med alla tekniska lösningar i samhället accepterar vi ju vissa risker. Det ska vara lagom roligt att vara tvungen att stå där inför media och försöka förklara att risken någon av politiska skäl blåst upp inte är större än andra risker vi accepterar dagligen och att lösningen därför är godtagbar. Ja, vi accepterar den här extremt lilla risken för dödsfall med den här lösningen. Det finns även en risk att planet störtar varje gång det går ner för landning – det finns precis hur många saker som helst som kan gå fel. Men vi accepterar risken för att den är så liten. Därför accepterar vi även den ännu mindre risken som följer av den här lösningen. Han har faktiskt fått frågan ”Så, du menar att du vill döda x människor?” av reportrar. För det var ju precis det han stod och sa…
Jag tror det kommer vara så otroligt lärorikt att ha honom som föreläsare och lärare. Det här kommer bli asnajs!
Idag är jag trött och har pluggdag. Dålig kombo känner jag. Får inget gjort. Sitter här istället liksom. Behöver börja läsa i den nya fina boken nu… Om jag bara hade kunnat sluta gäspa…
Haha! Lexie är så söt de morgnar hon hinner vakna före oss. Då kommer hon instapplande till oss bra precis samtidigt som min klocka ringer, går fram till mig, tittar på mig där jag ligger och säger ”Hej!” på det där sättet som att hon har hur mycket som helst att berätta och inte vet var hon ska börja…xD Hon är SÅ stor! Jag fattar inte. Men det väntar jag mig inte att jag någonsin kommer. På bara några veckor så kan vi helt plötsligt typ prata med henne. Vi får inte så mycket förståeligt till svar men hon har börjat säga ja (och tacka gudarna för det!!), hon förstår när vi frågar henne något och vi kan be henne göra saker. Bara sådär hips vips. Hon klättrar upp och sätter sig på sin TrippTrapp när hon ska dricka, dricker, ställer tillbaka glaset och klättrar ner igen. Vi var lite taktiska och började köra blöjfria eftermiddagar här under månaden hon var hemma och det har gått skitbra. Det har varit några olyckor, men det är man ju dum om man inte räknar med. Men alltsomoftast sätter hon sig på pottan själv när hon är kissig. Senaste veckan har vi börjat märka att det är betydligt mindre kiss i blöjorna också. Så nu känner jag att vi ska lära henne ta av sig byxorna. Hon får av sig tröjan, jackan, till och med skorna, men byxorna tror jag knappt att hon försökt ta av någon gång. Det ska vi lära henne så att hon får ännu lite mer frihet, och se till att ta av blöjan direkt när vi kommer hem. Jag och Chrille ska ju inte vara hennes bromsklossar, verkligen inte! Jag sa faktiskt till på förskolan nu när terminen började att de gärna fick låta henne gå på toa med de andra barnen när de ändå var i svängen. Så får hon rutin på att kissa på toa/potta där med. Haha! Maria sa rent av att hon skulle rycka blöjan om hon märker att den är torr mycket framöver. Modigt! 😀
Vi får se vart det barkar. Jag vill ju inte hetsa fram något. För det blir bajs det med, bokstavligen. Att gå på dass ska inte vara något prestationsladdat. Men samtidigt vore det bra för hennes skull om hon blev blöjfri så tidigt som möjligt. Det blir ju inte lättare med åldern direkt. Haha! Jag minns mina gamla treåringar. De hade ALDRIG tid att gå på toa. Tänk att försöka potträna en sån treåring. Ne, det får gärna fastna nu. Vi försöker nog ta det ganska lugnt och inte stressa men uppmuntra försiktigt. Det är ju ingen panik. Det kommer ju. Ska bara bli spännande att se hur det utvecklas nu när hon får vara utan mer och mer. All utveckling just nu verkar komma från ingenstans. Hips vips. ”Rätt vad det är så går hon” skrev jag vid något tillfälle. Jepp. Rätt vad det är kom och gick. Hon går, springer, hoppar, dansar, klättrar…fort, fortare, fortast! Det är ingen hejd. Hips vips kommer hon att vara… stor.
Mitt lilla hjärta. <3