I helgen var det dags för den årliga marschen då vi dammar av våra barnvagnar och går ut och syns, trängs, stör, gör ljud och är i vägen. För rösterna måste höras! I år kändes syftet med marschen så mycket närmre inpå på något vis. Inte viktigare än förut. Men närmre. Jag läste i förbigående några av Sollefteå-mammans egna ord om att ha fött sitt första barn i väggrenen mitt i vintern, i hur många minusgrader som helst, utan någon som helst trygghet och alldeles blottad. Jag kände hur jag blev alldeles kall av hennes ord. Bara insikten av hur det måste ha känts; i vecka 38+-någonting läggs BB ner där du bor och du är hänvisad till att köra ASlångt när det väl är dags.
Allt vad trygghet heter måste ju varit bortblåst redan då. Och sedan händer det där. Män brukar stöna och grymta när kvinnor säger så här, men det gör det inte mindre sant; det hade aldrig hänt om det gällde en man.
I år gick vi som vanligt för ALLA kvinnors rätt till att få överleva sin förlossning, till att få en trygg förlossning, till att få tillräcklig vård efteråt. De som behöver detta mest – för att de saknar det mest – lever ofta långt bort ifrån oss. Men i år tog det lite närmre än vanligt. Det som hänt på grund av nedläggningarna här har fått vår förlossningsvård att kännas otrygg, att bli otrygg.
Så på morgonen packade vi ihop oss, barnvagnen, tömde vår myntburk (där all växel hamnar) i en påse och for in till stan och åt lite mysfrukost på Espresso House för pengarna. Ja, vi hade mynt till hela frukosten… Vi fick lägga till en 20-lapp. Men de som jobbade blev ju glada för dagens växelkassa var ju räddad. 🙂
Sedan köpte vi spraybalsam till loppan vars hår verkar bli som mitt till den milda grad att vår Dessata-borste knappt tar sig igenom tovorna. För er som inte använt en Dessata-borste kan jag i egenskap av svinto-hårs-människa berätta att det utan konkurrens är den bästa borste jag någonsin ägt. Innan jag köpte den trodde jag väl inte riktigt på det där med skillnad på borstar och borstar… Men tji fick jag. Vill ni ha en oslagbart skonsam och snäll borste för att reda i fågelboet – köp en Dessata. De brukar gå på 99:- så det är inga Michelin-grejer vi snackar. En enkel, liten grej som faktiskt fungerar.
Jag vet inte hur många gånger jag fick höra att ”ville jag vara fin så fick jag lida pin” när mitt krull skulle redas ut. Men vet ni – nej det måste man inte. Man måste inte lida pin och man måste inte lägga ut någon förmögenhet för att slippa, eller åtminstone mildra ordentligt. Sen hade jag bestämt att Lexie skulle få den här
och det gjorde hon. 🙂 Pappan fick köpa en ny pyllis till henne också sååå.. alla nöjda!
Därefter begav vi oss till barnvagnsmarschen och promenerade runt stan och syntes för vår sak! Syns man inte finns man inte!