Sååå… Vår unge växer. Hejdlöst. Senaste veckan har hon ätit säkert dubbelt så mycket. Ett riktigt bottenlöst hål är hon. 

Pappa fick söva henne också härom dagarna när jag behövde plugga. Det gick typ smidigare för honom nu än det någonsin gjort för mig! Chocktillstånd – ja! Knappa 2 minuter hade det gått på. Jag kan inte tro hur stor hon är nu. Där hon sitter och plaskar i badkaret, eller promenerar i lägenheten med oss (vilket hon faktiskt gör nu!)… Då kan det kännas skönt att vi fortfarande ammar lite grann när hon ska sova. De där stunderna när hon kryper ihop hos mig och bara tokmyser och är sådär liten igen. Okej inte riktigt SÅ liten. Men ändå väldigt liten. Trots att vi hade lite av en kris när vi kom hem från Teneriffa. Hon fick tvärt ett jättedåligt grepp helt plötsligt och jobbade mer med tänderna än med suget… Det var inte så skönt. Så det var några riktigt jobbiga nätter där. Samtidigt som jag blev sjuk också. Hon blev magsjuk i den vevan också. Det var jättefint planerat alltihopa! 

Det händer så sanslöst mycket med henne precis hela tiden! Hon är så sjukt rolig just nu. Rolig och full i fan! Och vilket humör sedan! När hon blir arg så blir hon det med besked. Hon är verkligen överallt och ingenstans på samma gång.

Nu har det lugnat sig igen både med sjukdom och vassa tänder. Lexpex går på förskolan och jag går i efterskolan. Jag hade första deltentan igår och känner mig… på gång. I’m going through the motions så att säga. Vardag. Relativt konstruktiv sådan. Det känns annorlunda. Det känns skitbra! Tentan var lite frustrerande. Den var aslätt egentligen. Men, några av delfrågorna handlade om saker jag inte riktigt fattat skulle examineras så jag hade bara tittat lite fort på det. Men det borde ha gått vägen ändå. 

Men det känns sjukt bra att ha ett ”jobb” om dagarna.

Det blir lite mer kvalitet på helgerna då också känns det som. Nu i helgen var det Luleå on ice och vi hade hittat en isväg som genade hem till oss. Den hade vi planerat att vi skulle ta till stan. Problemet var bara att vi inte hittade ner till den när vi skulle in till Södra hamn. Det blev lite äventyr och massa skratt.  Till slut tog vi den långa vägen ändå och det slutade på en promenerad sträcka om drygt 1,5 mil i den strålande vårvintersolen. Det var inte riktigt vad vi tänkt oss men det blev bra ändå. Men vi är definitivt inte vana vid så mycket frisk luft. När vi kom hem var vi tre slagna hjältar.  Jag tror vi sov fyra timmar på eftermiddagen. 😛 Men härligt vare!