(14.21)
Hon gick ju och fyllde ett mitt i allt!
Vi hade lite kalas för henne på nyårsdagen eftersom hon fyllde år på en måndag. Det visade sig vara ganska perfekt faktiskt. Alla är lediga och ingen har någonsin planer på nyårsdagen. 😉 Vi bestämde oss för att vara lite snälla (jag veeeet…!) och tog det ganska sent på eftermiddagen också.
Det blev riktigt mysigt faktiskt. Och får jag säga hur sjuuukt mycket lättare det är att ha folk i nya lägenheten?! SJUKT!! MYCKET! LÄTTARE! Man behöver inte bo i hallen för att kunna umgås med alla.
Igår hade vi första dagisdagen! Det gick så himla bra. Kideus har med föräldrarna mer på inskolningen än vad jag har hört talas om på andra ställen. Tanken är att man gör dagis till ett bekant, tryggt och naturligt ställe att vara på med mamma och pappa först innan de går. Jag tror framförallt att det är ett koncept som funkar bra för de små barnen. Det är ju ingen grej att mamma lämnar rummet på ett ställe där man känner sig hemma liksom. Sedan har de ett föräldraengagemang som är helt olikt något jag varit med om på något dagis förut. Men det är inte omöjligt att det är en direkt följd av att man får lära känna dagiset så ingående i början när man är med så mycket. När det ska göras om eller byggas om är man snabba på att be föräldrarna om hjälp. När innergården skulle rustas upp var det en hel drös med både föräldrar och mor-/farföräldrar som hjälpte till. En grupp tyckte det var tråkigt att bara sätta upp ett vanligt enfärgat staket så de satte sig och målade det i regnbågens alla färger, en morfar tyckte att när de ändå höll på kunde de ju lika gärna snickra ihop ett stort fartyg som klätterställning. Bara sådär. Någon mamma har gjort en stor väggmålning inne i ett av sovrummen. Jag älskar det! Och sovrummen sen! Det är utan tvivel de mysigaste, mest ombonade, utsmyckade och gosiga sovrummen jag sett!
Jag tror hon kommer ha det så himla bra där. Personalen verkar liksom – pigg. Ja! Hon skulle ju sätta sig och gosa i knät på ena fröken redan igår.
Idag hade vi med blöjor och lämnade ombyten som vi märkte medan hon lekte. Hon är ett dagisbarn!! Vad hände med vårt liv liksom?! Vårt mysiga hemmaliv!?
Jag har ju inte direkt oroat mig för henne. Mer för mig tror jag.
Jag fick en sådan käftsmäll här för en vecka sedan…
Det kom bara så plötsligt. I och med flytt och allt hade jag verkligen HELT missat att det är januari nu. Jag hade verkligen ingen koll. Tills Chrille klämde ur sig ”ja nu är det en vecka till dagis! Höhö!” Vaaaaaaaaaa??? Och det betyder tre veckor till jag börjar skolan.
Jag fick verkligen ångest på riktigt. Om en vecka börjar hon på dagis och sen ska jag till skolan. Helt plötsligt ska hela mitt liv förändras och jag vet inte alls hur jag ska hantera det. Det var skitjobbigt faktiskt…
Visste varken ut eller in. Och i paniken såg såklart alla hjärnspöken sin chans att komma ut och lufta sig lite så det blev lite allmänt tokigt i huvudet på mig. Dagis blev på något plan likställt med internat där en stund vet jag… Knasbanan!
Sedan började jag landa i det och nu känns det bättre. Jag är fortfarande lite rädd för den där första gången hon blir ledsen. För det kommer ju att hända. Men vem är inte det?!
Nu ska jag börja ta tag i kontoret tänkte jag. Chrille mår rätt dåligt över det och vi hoppas att det kan hjälpa Theo kvickna till om han kommer åt sin soffa igen.