Välj en sida

2016-06-15 09.14.50(10.43)

Helt plötsligt är hon en toddler! Min bebis! Hon surrar heeela dagarna långa, hon sträcker sig efter precis allt hon ser och ska smaka på lika mycket. Att ha henne i babysittern går typ inte längre. De senaste dagarna har varit knepiga för hon har inte riktigt suttit tillräckligt bra för att sitta själv i stolen mer än några minuter men samtidigt håller hon på att dra vurpor med sittern runt höften… 😀 Hon satt i sittern i kontoret med Chrille häromkvällen och hips vips tjuter hon till sååå ilsket. Ja då har hon försökt följa efter någon leksak på golvet typ under sittern och stod nästan på huvudet och tog sig inte upp själv. Det är heeeelt galet! Igår gjorde hon dessutom ett levlat försök att krypa. Jag vet inte hur medveten hon var om att hon faktiskt tog sig någonstans. Hennes fokus låg nog mest på att ta kaninen och min fot om vartannat… 😛 Men! Det där med att hon skulle krypa och sitta och ta sig fram själv –  det har känts som att ”jaja, det händer väl… någon gång… då…”. Men det händer ju för fan nu?!

Det går bokstavligen på dagar! Det som gör det hela så jobbigt är väl just känslan av att inte hinna med. Jag hade kunnat förlika mig med att hon växer lite lättare om jag faktiskt kände att jag hinner uppleva henne. Men det går ju så jäkla fort. Jag hinner knappt uppfatta att hon utvecklats innan hon gör det på nytt. Och hon blir ju som en ny liten människa för varje gång. Det är en så störd grej att få uppleva på nära håll. Små barns utveckling är verkligen heelt surrealistisk!