Det är tungt när man bara är för trött. För allt. Då är det skönt att till slut känna att vilan faktiskt hjälper. Att det inte bara går en oändlig massa tid utan att det känns bättre, utan att någonting alls blir gjort. Nu ikväll börjar det kännas bättre igen efter två riktigt sugiga dagar. Det hade nog inte blivit så illa om det inte var för att jag sov rent hemskt natten mot måndag. Eller ja, det antyder att jag faktiskt sov… Vilket jag inte kan påstå att jag gjorde mycket av. Men det är bara att flyta med – det är den inställningen jag fokuserar stenhårt på att ha.
Mitt senaste stickprojekt (ja, det är ännu en sen present) går i varje fall framåt. Nu är jag på upploppet och så himla nöjd. Det hoppas jag den f.d. födelsedagsgrisen blir också! Jag blir så himla nipprig när ett projekt jag är nöjd med börjar vara klart. Det är så himla roligt att ge folk något man gjort själv som blivit bra och se att det är uppskattat. Sen är det ju fantastiskt mysigt med stickat!
Den här månaden kommer att bli så himla kul! Oktober månad är alltid lite extra jämfört med alla andra. Både jag och Chrille fyller år så det brukar alltid vara lite mer festligt. Men just i år känns det lite extra. Dels så är det ju våra sista födelsedagar själva, men sen händer det en massa annat också. Nästa vecka kommer vår säng och jag kan typ inte bärga mig! Sen far vi en helg till Estockholmo och ska på äventyr och bus. Vi ska ta ytterligare ett kliv mot att göra hela Knoddgrejen mer verklig och börja planera Chrilles ledighet i vår lite. Jisses. Han ska ha ledigt för att det kommer en Knodd till oss. Det här var en ny känsla; bästa sena julklappen någonsin ju! Så har jag inte känt förrän precis nu. Tanken liksom sjönk in för att orden dök upp framför mig. Det här är galet!
Sen avrundas allt med Chrilles födelsedag. Har börjat fundera på dumheter jag kan hitta på – det ska nog bli bra. 😉
Idag har jag spenderat min vakna tid med att kolla på sjalknytningsklipp och fått tips och idéer. Jag är så fullt inställd på att sjala Knodden en massa. Det är så himla snajsigt och jag tror det kommer göra livet lättare för oss. Vi är ute på språng mycket och får knasiga infall vid alla tider på dygnet, oavsett om vi är trötta eller inte. Sen har vi ju Theofis också. Spontant känns det som handen i handsken faktiskt. Tänk att slippa vara så beroende av en barnvagn här uppe mitt i vintern, tänk bara hundpromenaderna! Jag tror det är en av de enklare sakerna vi kan göra för att underlätta livet när Knoddis väl är här. Sen är jag helpepp på att lära mig att amma i sjalen också. Det är en annan sån där grej som skulle vara så smidig och praktisk – för att inte tala om att det ser så mysigt ut! Just det är väl lite svårare att på förhand veta hur det kommer funka, men jag vet vad jag skulle vilja och allt är möjligt så länge man är villig att lära sig nytt och öva, öva tills det sitter. Ingen ny kunskap kommer av sig själv och det är lite så med det här också.
Efter hand som det här blir mer och mer verkligt kommer jag på mig själv med att längta mer och mer. Det kommer verkligen att bli en alldeles annorlunda vinter. Vårt största äventyr hittills!
Nu måste jag springa och kolla till potatisen som helt garanterat kokat sönder vid det här laget. Men jag behövde ju bubbla lite! När man måste så måste man… 🙂