Härom månaden pratade vi med någon om något och någon kallade Lexie för en ett-åring. ”Hon är ett…” hörde jag och min hjärna fick krupp. Lexie 12 månader och Lexie 20 månader var ju två HELT olika individer. Framför allt så var hon ju mer bebis när hon var 12 och vid 20 inte alls. Hur stor skillnad som helst ju! Det går ju inte att säga att hon är ett!? Hon kröp ju fortfarande då, hon räknade inte till tio, hon sa inga meningar, hon visste väl knappt egentligen vad orden hon faktiskt kunde säga betydde, hennes koordination var natt och dag från vad den är nu… Innan förstod jag inte det där med att räkna månader efter att barnet fyllt ett år. Nu förstår jag. Det är enorm skillnad mellan 15 och 19 månader! Nu har inte vi räknat slaviskt och firat varje månad som vi kunde innan hon fyllde ett, men det har känts heltokigt när folk har kallat henne för ett-åring. Tänk dig hur stött en tolv-åring blir när de blir kallade för åtta. Lite så, haha! Till på köpet har vi knappt använt en enda blöja dagtid sedan vi kom hem. Egentligen skulle hon nog kunna vara utan på natten också men nu när vi varit lediga har hon vaknat före oss på morgonen och hon kommer inte på själv att sätta sig på pottan när hon är nyvaken. Men trots blöjan har hon varit snabb på ”kissa” när hon väl kommit bort till oss och då har blöjan oftast varit torr. Sååå… nu när vardagen kör igång så! Jag och Chrille ska ju inte vara det som håller tillbaka henne! Ska säga till på förskolan att det kan köra igång på riktigt nu också. Hon har ju gått runt med torr blöja även där större delen av hösten eftersom hon gått på toa med de andra barnen. ”Hennes” fröken var ju pepp på att börja redan då. Visst händer det olyckor och visst kommer de att hända ett tag till. Men under tiden blir hon bättre och bättre på att säga till och känna efter. Det är faktiskt inte värre än att bara byta kläder just där och då. Hon verkar dessutom mer än redo för det, hon vill inte ens kissa i blöjan om kvällarna när hon ska sova. Har hon blöja på dagtid vill hon aldrig använda den. Hon drar i den och säger ”kissa, kissa”. Hon är så galet stor! Jao fatta nt!
Idag fyller hon år och blev väckt med sång och paket för första gången imorse. Hon verkade tokdigga det! Hon fick två stjärtlappar, ett pussel/memory-spel och världens finaste memory med bilder på hela familjen Lundgren/Damberg-Hedberg! <3 Så himla fint! Hennes spontana reaktion när vi öppnade lådan var ”wOW”. Win! 🙂 Sen ska hon få några böcker på engelska också – så fort de behagar dyka upp…
Jag hade tänkt att vi skulle hitta på något medan pappan jobbar nu på dagen men jag har fått ta del av hans fina bacill och till på köpet knappt sovit på grund av hans hemska hosta som aldrig vill försvinna, och trots tidig väckning har Lexie inte sovit nu på dagen. Nu har jag bäddat ner henne i sin fåtölj framför Fixies så hon i alla fall vilar en stund så hon kan få ha en bra och glad dag, även om den kanske inte blir så händelsefull. Vi får se vad vi orkar helt enkelt. Imorgon är det tillbaka till skolan för oss bägge. DET har jag inte fattat än. Men det ska bli skönt att komma igång med vardag igen. Först då kommer det kännas som att det nya året har börjat på riktigt, det brukar också vara först då jag börjar ta tag i saker – och mig själv – ordentligt. Det är fan inte bra att vara ledig för länge… 😛 Jag hoppas bara inte att det blir något mer av den här förkylningen jag börjat få. Skulle passa skitdåligt att vara sjuk en till tentaperiod!
Nu ska jag ta och hänga tvätt så får vi se om vi hittar på något mer i eftermiddag. Under tiden ska jag försöka smälta att jag är mamma till en två-årig tjej och inte en bebis… *hejja mig!*