(07.45)
Hur känns det?
Det är väl den eviga frågan vi blir pepprade med från alla håll. Någonstans försöker jag komma på ett nytt svar varje gång för att det känns som att det borde ha förändrats efter alla gånger vi upprepat det.
Hur känns det då?
Det känns omöjligt. För hur kan hon bara ha varit här i tre månader?! Det känns som en så löjlig lögn att jag nästan skrattar när jag säger det högt.
Haha! Hon har ju alltid funnits här… Eller? Det är skrattretande att det bara har varit tre små månader, när det känns som en evighet. Tre månader är ju ingenting!
Hur kan ingenting kännas så ofantligt långt?
Det känns stört. Det känns alldeles tokigt!
Hon har verkligen bara legat och andats bredvid mig i tre månader. Min lilla, lilla älskade tjej.
Jag har börjat vakna före henne när hon ska äta nu och då ligger de där – min alldeles underbara familj – och sover.
Hjärtat alldeles svämmar över av lycka när jag ser dem intill varann.
Tänk att de där två är mina?! Hur kan man vara så lyckligt lottad?!
Tänk att det kan få plats så mycket kärlek i hjärtat för de där två.
Himmel som jag älskar er!