För någon vecka sedan postade jag en semi-retorisk fråga på Facebook; ”Hur kommer det sig att en misstänkts ord är mer värda om han erkänner brott än om han nekar till brott?”. Jag fick inte särskilt många svar på det.
Det hela började snurra runt i huvudet efter alla skriverier kring Julian Assange och den svenske åklagarens agerande. Det som störde mig mest var det faktum att Assange bad om kontakt med svensk polis och åklagare, men blev nekad detta. Varpå åklagaren hänger ut honom för att undvika kontakt och fly. Allt för att svärta ner honom och få leka häxjakt.
Det riktigt hemska som borde uppmärksammas mer i det här fallet är att åklagarens maktmissbruk här inte är unikt för det här fallet vad gäller våldtäktsbrott i Sverige.
”Skyldig bortom rimligt tvivel” är en måttstock som inte existerar här.
Först för ett/två år sedan frikände HD två fall av våldtäktsmisstanke där ord stod mot ord och det saknades bindande bevis. Därmed gjorde de klart vad praxis BORDE vara. Men då ska man ändå ha i åtanke att både tingsrätt och hovrätt faktiskt dömt dessa män trots bristen på bindande bevisning.
Att få sitt fall utrett av HD är en lyx få förunnad – så vad blir det av resten?
Jag mår illa när jag tänker på hur många fall som dömts till målsägandes fördel där det stått ord mot ord. Detta har ju faktiskt varit – och är till viss del fortfarande – praxis i fall av detta slag. Hur många oskyldiga män har fått sina liv totalförstörda för att svenskt rättssystem inte håller praxis och varje tingsrätt och hovrätt agerar som en fristående religiös förening?! Man gör som det passar en själv för stunden.
Hela idén med ett rättssystem där man straffas är att det ska föreligga ett faktiskt bevisbart brott att straffas för!
Straff ska inte delas ut som godis likt det sätt det delas ut i Sverige idag (varje lördag men inte mer än att du slipper hål i tänderna). Det ska vara svårt att bli straffad men straffet ska också vara av värde.
Folk skrattar en faktiskt rätt upp i ansiktet när man hotar med polisanmälan här i Sverige.
Då det förvisso gör att det blir svårare att anklaga någon för brott finner jag en trygghet i det.
Brottsstraff är ingen lek, en dom är inte ett inkassokrav som försvinner när räkningen betalas. Det förstör ens liv – fullständigt. Ska man förstöra någons liv får det inte finnas minsta tvivel om människans skuld. Och det ska inte handla om personlig övertygelse a la ”cowboy” utan det ska finnas riktig bevisning som bortblåser minsta tvivel.