Välj en sida

Miljögeoteknik och effektivt ledarskap

Det är kurserna som står på schemat det närmaste. Miljögeon (MG) inriktar sig mycket mot förorening av mark, att kunna räkna på infiltration vidd spill och att ta fram lämpliga barriärer men också metoder för sanering vid förorening. Ledarskapskursen (EL) studerar en mängd modeller som tagits fram, studier som gjorts på deras effektivitet och jämför fram och tillbaka en massa. En stor del av kursen kommer handla om reflektion till ens egna eventuella stil och utveckling i förhållande till studerade modeller.

Därtill kommer åtminstone en omtenta. Men vilken det blir återstår ännu att se, inväntar resultat från de jag gjorde nu i månadsslutet först. Jag gjorde en sån riktig idiotgrej på kemin. Så det känns befogat att avvakta innan jag väljer vilken kurs(-er?) jag ska tenta av (igen?).

Idag har jag första riktiga dagen med föreläsningar och jag är på banan! Jag är själv med Lexie halva veckan så det känns som att det var himla bra att jag kom igång så ordentligt. Förmiddagen har gått åt till läsning inför EL-föreläsningen imorgon och allmän planering. Har gått igenom båda studiehandledningarna och lyft ut viktiga datum, läst lite översiktligt om uppgifterna som ska göras i respektive kurs och styrt ordning och reda. Det är så sanslöst tillfredsställande att känna kontroll över bollen redan innan matchen börjat.

Lexie har varit underbar än så länge. Jag var lite avvaktande först för hon har typ slutat sova på dagarna(!?!) och har kunnat vara lite smågnällig vissa eftermiddagar. Vad hände där liksom? Min lilla-lilla som inte är liten alls längre. Dags för nästa nu? Haha! Nä… Jag behöver glömma hur det är att ha en två-åring innan vi funderar på en till – om det alls kommer på tal. 😉

I alla fall…  Det är liksom världens lättaste grej att få henne att vara en bra lagkamrat är hon får cykla till och från förskolan. Hon tycker verkligen att det är DET BÄSTA! På vägen jagar hon alltid viadukter för att kunna ropa ”Yihooo!” i kör med mig när vi cyklar under. Vi har så himla kul ihop alltså! (Här hade man kunnat tycka att jag har fog för att bekymra mig över min mentala status när jag har så roligt med en 2,5-åring…xD Men det är ändå kört s’att…) 😀 Igår fick jag ändra planen lite och bli hemma och sy. Insåg lite halvt i sista sekund att det är högst oklart när jag kommer ha en till ”tom” dag att lägga på det igen så det kändes som att jag fick lov att passa på. Två par nya byxor blev det och de fick toppbetyg båda två. Båda skulle på samtidigt…! De ena skulle iofs på MIG – men det fick jag förklara att det inte riktigt skulle gå… 😛

De blev så. Himla. Gossiga! Det kommer säkert bli fler i samma mönster. Ska se om jag kan lura henne till att stå still i mer än två millisekunder vid tillfälle så det kanske kan bli en live-bild också.
Sen när jag hämtat Lexie så flöt allt på så himla bra! Jag slängde ihop världens mumsigaste, glutenfria lax- och spenatpaj och under tiden åkte Lexie ”buss”…

Imorse var hon så himla nöjd. Förkylningen som spökade i förra veckan har lagt sig nu och hon sover gott igen. Och så fick hon cykla till förskolan så klart… 😛

Nej, jag tänkte att jag skulle hinna läsa lite till före föreläsningen och kanske t.om. få ner lite anteckningar som legat i huvudet sen jag fortsatte med litteraturstudien i förra veckan. Har ju fortsatt exjobbsläsa lite smått och behöver reda i tankarna lite så det här blir vettigt.

‘Till next time…

Vilken start på veckan..

Jomen happy monday då! NOT! Det var precis hela min förmiddag… Kommer till universitetet, jamen då hade jag till att börja med glömt plånboken för att kunna ta mig in. Chrille var en hjälte och körde ut den till mig. Men då kom jag knappt in någonstans. Enda kortläsaren som släppte in mig var en av dörrarna in till Alfa. Det man behöver veta om Alfa är att det är ett enda stort glashus där man fullständigt misslyckats med ventilationen. Det går inte att vara där på sommaren. Men branddörrarna mellan husen är också försedda med kortläsare och de fungerade inte de heller så därifrån kom jag inte. Efter himla massa rännande hade jag precis när jag gett upp lite tur och mötte en kille vid en dörr som inte gått igen ordentligt. Där lyckades jag äntligen ta mig in. Det tog bara 1,5 timme… Vid det laget var jag varm, svettig, äcklig, less och till råga på allt så var kaffet inte varmt längre. Yay! Jag ringde studentservice och han så något om att åskan slagit ut kortläsarna. Men samtidigt såg jag personal komma och gå problemfritt…

Idag hade de fortfarande problem och jag kunde inte smita in samma väg som igår. Så jag prövade fler dörrar, upptäckte att jag inte verkar komma in alls i E-huset, till slut hittade jag en entré till D som står öppen för renovering där jag kunde smita in för att ta kulvertarna till A. Himla mycket bökigare men det tog bara 30 minuter idag. Men jag kände mig lite smått desperat. Det var plågsamt varmt ute. Det fanns ingenstans att gömma sig och luften står stilla och är vansinnigt tjock på samma gång. Det ska bli upp emot 30 grader idag om inte mer så jag är ganska nöjd med att ha hittat min hyfsat ventilerade vrå. Jag måste hur som haver gå ner till studenttorget sen och be dem kolla mitt kort. Något är helt klart galet med det, eller så har någon varit väldigt restriktiv med studenternas åtkomst under sommaren. Men den här starten på dagen är inte jättekul så den får jag försöka åtgärda.

Så här kan det också vara att läsa på universitet… #evigtteknikstrul

Igår hann jag iaf lägga upp en grovplan för veckorna nu så att jag inte bara sitter och maler och maler och sen hips så har tre av veckorna gått och jag har kommit halvvägs och måste börja på övningstentor. Jag har gjort det där några gånger. Jag lusläser för mycket tror jag. Det brukar iofs innebära att jag blir ganska bra på det jag hunnit med. Men det innebär också att jag helt missar vissa bitar. Kommer de sen på tenta så blir det en rund, fin nolla på de frågorna. Det räntar ihop sig till ganska många förlorade poäng, helt i onödan.

Nej, slut malet. Nu kör vi matstat. Kul! Har medvetet lagt det på förmiddagen så att jag kan göra kemin som är betydligt roligare på eftermiddagen när jag börjar vara trött.. 😛 Man har sina strategier allt…xD

Nämen då var semestern nästan slut…

…det gick fort. Fruktansvärt fort. Men på något vis känns det ändå inte så ångestladdat som det brukar. När man typ har panik för att semestern är slut för att det känns som att man inte haft någon eller är livrädd för att återgå till vardagen. Jag är inte så rädd som jag brukar känna mig så här inför. Jag känner mig mer sådär som jag känner när jag tagit ut mig riktigt hårt fysiskt och behöver ge lite till, lite längre. Ner med huvudet. Blunda. Andas in. Andas ut. Öppna ögonen. Upp med huvudet, tveka inte. Kör jävla järnet!

Vi väntade inte en sekund. I samma stund som det blev semester var vi halvvägs till Klevan (som för övrigt tydligen kallas för Kleffan av infödingarna…wooot?!) och när vi kom fram var det i vanlig ordning skål och bygg! 🙂

Vi byggde en inte så liten altan, hann en sväng om Skåne och tillbaka, byggde det sista på altanen, sen var det mer eller mindre bara att packa ihop sig igen. Som jag älskade att se tjejerna ihop! I lek, skratt, tjaffs och gråt. De skulle trösta, reta, busa, bossa, krama och trösta varann igen. De är fantastiska ihop. Älskade, älskade små! När de kom springande mot mig och bara kastade sig i famnen på mig på däcket. Jag tippade baklänges och sen låg vi bara där och skrattade och kramades. Finaste, älskade! Jag och Néa var själva med tjejerna för det mesta (Nej! Den fördelningen var vi inte helt nöjda med…:/) och tjejerna är ju som de är; 2,5 och 3 år. Med ALLT vad det innebär. Vi slet hår! Vårt eget då alltså! Lyckligtvis gick nästan allt att skratta åt – för de lever verkligen i sina egna små världar. 😀

Fredag eftermiddag (vi skulle (nog) åka på söndag) så ställde jag frågan om vi skulle göra något särskilt av lördagen istället för att packa. Bygget var klart och vi hade en hel dag kvar ihop. Så i bubbelpoolen mitt i natten planerade vi ihop en heldag på Borås djurpark. Vilken dag det blev! Tjejerna älskade det! Det blev en helt fantastisk dag! Bilderna får vara självförklarande – men jag tänker på den dagen och kan inte låta bli att le. Det är faktiskt sant för hela semestern. <3 Saknar er!

De sista två veckorna hemma har vi gjort minsta möjliga. Vi har varit på lite utflykter och trängt oss på hos vänner för att markera att vi är hemma… 😛 Har sett till att bada lite också så länge det går. Vi var ner till älven både häromkvällen och idag, det är så sanslöst varmt i vattnet! Det lär det inte vara så länge till med tanke på hur galet fort det blir mörkt här nu. Det är hips vips nästan mörkt på nätterna igen – bara sådär.

Nu ska jag göra mitt bästa att leka anka i några dagar. Känner stressen vilja bubbla upp över rädslan att misslyckas. Men nej. En sak i taget. Det är inte måndag förrän det är måndag och då ska jag börja med att strukturera upp de kommande veckorna lite så de inte bara försvinner för mig. Mindset, mindset on the wall – det här blir bra! KICKASS!

 

 

Den här veckan kickar min rumpa!

Oh maj gawd! Reliningen av avloppen som skulle innebära en dags arbete i vår lägenhet och kanske – i värsta fall – tre utan vatten dagtid, har nu tagit två veckor och mer blir det. ”Dagtid” har visat sig betyda halva jävla dygnet. Samtidigt har jag varit själv med Lexie och fått hänga med päronen de flesta kvällar eftersom det inte gått att vara hemma. Asså – jag älskar mina svärföräldrar… Men asså det här har blivit lite too much va… Och att inte kunna vara hemma liksom, det blir påtvingat. Till på köpet har jag inte kunnat lägga Lexie i tid och flera gånger har jag fått sitta uppe med henne till 21. Hon var så slut då. 🙁

De har gett sig tid att stänga av vattnet mellan 07-19 eller 07-20.30. De där tiderna har inte varit värda pappret de tryckts på. De har inte hållt dem en enda kväll. Jo, i onsdags. Då hade de dragit före 16.30 trots att de var långt ifrån klara… Jag gillar logiken. Samtidigt har jag försökt preppa inför den mest ångestladdade tentan av alla under utbildningen. Vi har inte kunnat tvätta, jag har fått diska på nätterna och ha kaos tills dess eftersom det inte funnits vatten. Ni vet när man gått på plastgolv med leriga skor? Ni vet hur det känns att gå på det barfota när det torkat? Så känns hela lägenheten! Det är äckligt och stöckigt och skitigt fan överallt. De kvällar vi blivit hemma sitter man bara på nålar och väntar på nästa gång någon springer ut och in i lägenheten. Har. Inte. Kunnat. Slappna. Av. En. Sekund. Igår fick de dessutom borra upp ett stort jävla hål i en av våra väggar för att de hittat hål i ett av rören som började läcka genom vår vägg. Jag byggde lista i onsdags och hoppades på att kunna återta lite kontroll eftersom de skulle vara klara. Ja, Lexie fick badat och jag fick rensat köket. Efter en dag till utan vatten började det om på noll kändes det som. Granolan fick jag också bakad så att jag kunde få i mig lite vettig frukost åtminstone. Sen blev det inte mer…

Och Lexie. Hon har en ny grej på morgnarna nu. Hon ska busa när vi ska klä oss. Jag kommer med kläder och hon kastar sig i soffan och fnissar hysteriskt. Lilla busan! <3 Om vi inte redan var en kvart sena då. Om inte jag var helt slutkörd. Om jag hade haft lite mer ork. Om inte allt annat också strulade. Jag har inte haft en gnutta tålamod för det och det har blivit så fel. Det har lagt sig fint ovanpå allt annat. Idag har de dessutom stängt av vår vanliga cykelväg till Porsön så jag fick cykla omvägar och lyckades tappa grejer ur korgen två gånger på vägen. Ena gången kände nog Lexie att sammanbrottet var nära för hon började hejja på mig där hon satt. Fina mammapoäng här känner jag. Älskade lilla knasfia!

Jamen ni hör ju! Det är bra att skriva ner gnället så här. Man får plötsligt väldigt mycket perspektiv! xD

Idag ska jag förbereda mig inför tentan imorgon, det går sådär. Sitter och söker rätt på eterns alla solstrålar för att sluta känna att jag vill krypa in i ett hörn och gråta lite…Haha! Har hittat flera roliga redan. Den här dök upp i en artikel i mitt facebook-flöde och jag var naturligtvis tvungen att prova själv. Det funkade! 😀 Så himla roligt!

Jag älskar Google! <3

Sitter och lyssnar igenom Britneys senaste fyra plattor. Ja, jag lyssnar på Britney Spears, bland andra. Det vågar jag knappt någonsin säga högt.. Vafan då för?! Vet ni, jag skiter faktiskt i vad ni tycker om det. Jag lyssnar också på Kesha, Mindy Gedhill, Melissa Horn, Petter, Norlie & KKV, Svenska björnstammen, Syster Sol, Timbuk, Kelly Clarksson, Tingsek, Birdy, The Weekend, Queen, Elias, Katy Perry, Coldplay, Evanescence, Imagine Dragons och Fall Out Boy och många, många fler… Så, ja. Britney Spears är en i listan. Hennes musik tenderar att få mig att känna mig kick-ass. Den får mig att vilja dansa, den får mig att sträcka på mig och ta lite längre steg. Den är ofta ett bra alternativ när det inte är läge att ställa sig i Superman-pose. Så.

superman2
superman3
superman1

Okej – det har faktiskt hänt en bra sak den här veckan! Jag fick tillbaka Jöken-tentan jag skrev förra veckan. Den. Är. Klar!! 😀 När den här läsperiodens poäng också trillar in så kommer jag nästan vara uppe i 140 hp! 140 HP!!! Fatta! Det är nästan en hel kandidat för faen (vi läser ju lite mer än en kandidat)! Hittills har jag hela tiden tänkt ”jag ska! jag ska! jag SKA!”, men det här fortfarande känts väldigt långt bort. Nu börjar det låta ”jag kommer! jag kommer! jag KOMMER! (klara det!! hahahaha!)”. Vi satt och pratade om nästa sommar med T&S här för någon vecka sedan. För första gången någonsin vet vi exakt INGENTING om sommaren som kommer! Jag kommer sannolikt inte ha sommarlov, bara en sådan sak! What?! Hur läskigt blev inte det här?! Var bor vi, vad gör vi? Vem vet? Inte ens vi! Nej det där var stressigt att tänka på! Matstat! Nu!

Puss!

 

L.A.T.

Jag har dock allt utom tid för det. Att vara lat alltså. Vi lämnade in projektuppgiften och sen gick luften ur mig. Det var mindre bra känner jag. Det är fortfarande ett litteraturseminarium kvar, projektet ska redovisas, opponeras och sen har jag tentor. Det är lite för mycket för att luften ska gå ur redan. Boken vi ska läsa i nu till på fredag är himla bra faktiskt och behandlar kursens kärna. Cross-cultural management in practice heter den och tar upp många klockrena exempel. Vi har pratat mycket kultur i största allmänhet i kursen och kulturmöten. Kultur är ett himla diffust begrepp så man få verkligen välja sina ord när man pratar för att inte hamna snett i begreppen. Just den här boken tar upp många fallstudier av kulturmöten just vad gäller ledning av organisationer. Fallstudier där man exempelvis gjort omstruktureringar av företag och infört nya organisationskulturer som väldigt starkt präglas av kulturerna i vilka de stöpts. Det är oerhört problematiskt och resultatet är så känsligt för hur man tar sig an uppgiften. Det brukar allmänt vara en ganska dålig idé att försöka sudda ut medarbetarnas egna kultur och påtvinga dem en annan. Den egna kulturen är ju glasögonen genom vilka vi uppfattar allt i vår vardag.

Till vardags används kulturbegreppet nästan uteslutande om konstnärliga uttryck vilket inte är fel. Men det är ju så mycket mer. Bara en sådan sak som att alla våra värderingar ryms i vår kultur. Bara där blir begreppet så mycket större. Det är så viktigt att ta hänsyn till kultur och känna till kultur när man ska leda. Visst är även det begreppet en generalisering och individen är så mycket mer än bara sin kultur. Men i en grupp man ska leda kan medlemmarnas kulturella bakgrund säga så mycket om hur de tänker, varför de uppfattar saker som de gör, hur de kommunicerar…etc. Det blir så särskilt tydligt när vi läser om internationella insatser där enheten ofta aldrig träffats förut. Ledaren kan förebygga så många klyftor och missförstånd inom teamet bara genom att förstå individernas kulturella glasögon. Vi har fått så många exempel på situationer där det blivit tokigt. I finsk kultur visar man i samtal respekt för det som sägs genom att vara tyst och eftertänksam. Det är för dem ett tecken på att man lyssnar och är intresserad. I fransk kultur å andra sidan är man väldigt verbal och interagerar för att visa sig delaktig och visa intresse. Man ska avbryta för att visa att man är intresserad. I en förhandling mellan fransmän och finnar tolkade fransoserna tystnaden som tveksamhet och misstänksamhet och sålde således på hårdare vilket mottogs negativt av finnarna. Det blev väldigt fel för att de inte kände till varandras kulturer.

Till saken hör att det även inom kulturer existerar kulturer. Det kan handla om vilket område du kommer ifrån i ett visst land, vilken socio-ekonomisk grupp du tillhör, vilken religion du tillhör…osv. Jag fick en sådan väldig ny respekt för balansgången ledarna av internationella insatser måste lyckas med. Den personen ska ju inte bara leda ett team med människor hen aldrig träffat som inte heller känner varandra; utan dessutom göra detta i kontexten av den kultur de befinner sig i, med alla begränsningar det kan medföra.

Jag tycker det här är himla spännande och går igång på det lite grann… förlåt 😛

Idag är det en så fantastiskt viktig dag; det är förskolans dag! Dagen till ära hade barnen ”bamseloppet” där de fick springa en runda och sen fick de fika i solen och medaljer. Lexie och hennes bästa kompis Reino hade helt klart roligast på uppvärmningen. De skulle stå på kullen med fröken och instruera alla andra. Jag stod med Reinos mamma och bara skrattade. Det är så typiskt för de där två. xD Det var himla roligt att få komma och se barnen ute ihop i en gemensam aktivitet!

Nej! Nu måste jag få undan det sista jag tänkte läsa inför seminariet och sen efter lunch ska vi bygga presentation av projektarbetet.

Slänger med några bilder från helgen! Årets första barfota-dag och en från Storforsen! <3

 

Solen är här!

Det kom till slut lite värme även hit! Det är underbart men lite frustrerande. Isarna har nämligen inte riktigt gett med sig än så vinden är fortfarande rätt sval. Man känner hur varmt det hade kunnat vara om det bara gett med sig allready!

Lexie har lugnat sig lite också. Det är inte lika argt som det var där ett tag. Hon får fortfarande frispel då och då. Men det varar inte alls lika länge och det händer inte lika ofta. Det är himla skönt faktiskt. Ett tag där kändes det ju inte roligt att åka någonstans för det blev bara skrik om allt.

Det börjar närma sig ett slut på skolan också. Projektuppgifterna vi haft nu lp4 har varit fruktansvärda och jag riktigt ängslas inför rättningen. Vi har aldrig varit med om så dåliga uppgiftsbeskrivningar. Vi vet dessutom att hon rättar kinkigt. Vilket kan föranleda intressanta diskussioner med tanke på hur sanslöst dålig uppgiftsbeskrivningen var. Hon får inte rätta sådant som inte var anvisat – och hon et knappt själv vad som är anvisat i uppgiften… Som sagt… Det kan bli intressant. Vi har slitit som djur för att göra det här bra allt till trots och när de här kurserna är lagda till handlingarna om två veckor så är det bara självstudier fram till hösten. Det är lite bitterljuvt; jag känner verkligen hur nära det är nu och jag har accepterat det jag har kvar och kommit någorlunda till ro med det. Men de här två kurserna vi läser nu… de är så gott som alla andras sista ordinarie kurser (och eventuellt annat kommer ju inte läsas ihop). Precis när jag börjat finna lite gemenskap. Det kan bli en ensam höst.

Lp 1 ska jag läsa Miljögeoteknik och en valfri och ta minst en omtenta, Lp 2 ska jag läsa Konstruktionstekniken och den tillämpade riskhanteringen jag missade när jag var mammaledig och ta minst en omtenta. Egentligen så har jag som mål att ta fler tentor. Men jag tänker att jag sätter en realistisk utgångspunkt på pränt så har jag mental energi kvar att sprinta på upploppet när jag väl är där. Eller nåt…

Jag insåg att jag har satt samtliga ordinarie kurser det senaste året. Plus att jag betat av någon omtenta. Det är stört. Det känns inte. Än. 🙂

Idag har jag påtat på balkongen, satt ner jordgubbarna – gett både björnbärsbusken och rabarbern (som båda överlevt vintern!!!) lite välförtjänt kärlek.


Så då gjorde jag det igen. Glömde ett inlägg. Skrev det här i fredags – tisdag idag… 😛

Vi hade långhelg och gjorde så lite planerat som möjligt! Vi var ute en hel del. I lördags spenderade vi precis hela dagen i solen och hjälpte Thommy och Sofie bygga sin uteplats. Den blir enorm…! Det kommer bli så himla fint!

Söndag drog vi på spontantripp med föräldragruppskompisarna till Storforsen. Vi har aldrig varit ut dit när det varit snöfritt – det var HELT underbart! Tjejerna hade så sanslöst roligt och trots klipporna och stenarna och bumlingarna var de så galet stadiga på benen! Det är kul att se hur mycket de egentligen klarar när de faktiskt blir lite utmanade. Det var en himla fin ledighet.

Jag får vara bättre på att få med bilder näsa gång. Ska precis packa ihop mig och möta Chrille på förskolan, så ska vi köra iväg och fixa sandaler åt Lexie. För den storleken lyckades jag inte heller få rätt nu när jag beställde. De har ju inte alls lika stor växtmån i sandaler som i stövlar… Det glömde jag visst tänka på…. Nåja. I den här värmen är det bara att fixa. Så off we go!