Välj en sida

Två vändor till Stockholm, två födelsedagar, influensa, en tenta-period, mer exjobb och för lite tid i största allmänhet…

Oookej… det tog bara en vecka för det här inlägget att bli publicerat. Nåja, bättre än inte alls? 😛 Jag har börjat bli så jäkla trött att det är jobbigt. Det ger lite obehagliga flashbacks faktiskt. Sist jag var så här trött var jag gravid.. xD Men nej, jag är inte gravid nu. Tror hösten tär lite mer än vanligt. Känner inte av det på mitt lynne, men min kropp är fan seg. Det gör mig lite stressad faktiskt för jag har sjukt mycket att göra innan vi kan gå på ledigt. Tentor och stora rapporter och stora redovisningar och exjobbsförslag och sånt roligt… Ja. Måste skaka fram lite energi någonstans ifrån!


Ja. Det var längesedan det kom ett sånt här glapp. Förra läsperioden satte av i galen fart och det fanns inte tid att bara sitta och skriva. Det finns det egentligen inte nu heller men jag behöver två minuters paus kände jag…

Den här hösten har varit galen! I mitten av oktober åkte jag ner till Stockholm för att exjobbsreka. Brandskyddsföreningen bjöd ner mig på ett resultatseminarium efter ett forskningsprojekt som MSB haft igång i flera år nu. Kontentan var bland annat att plocka fram statistiskt säkerställt material om var och hos vilka bränder sker, vilka socio-ekonomiska faktorer som faktiskt är riskfaktorer, osv. På så vis kan man gå ut och rikta insatser på rätt saker för att få ner antalet bränder och framför allt antalet dödsbränder. Det har ju gjorts riktade insatser tidigare också men de har gjorts baserat på antaganden (förvisso välgrundade) och slutsatser som gjorts på väldigt begränsat material. Vissa av dessa visade sig nu ha varit fel. T.ex. så har det tidigare varit tydligt av underlaget som funnits att det brunnit mycket hos låginkomsttagare och eftersom många av dessa är utlandsfödda har en del kopplat ihop även det faktumet som en riskfaktor. Efter den här omfattande studien står det klart att inkomstnivån ÄR en riskfaktor, men att du är född utanför Norden är rent av en säkerhetsfaktor. De som har allra högst risk för brand i bostad är låginkomsttagare födda i Skandinavien, framför allt Finland (Finland har ett jätteproblem med bostadsbränder). Att du är född utanför Norden sänker rent av den statistiska risken för att det brinner i din bostad, oavsett din inkomst – helt tvärt emot vad en del antagit tidigare.

Det var ett jättespännande seminarium och det var så himla skönt att få prata med andra som har en liknande utgångspunkt i hur de ser på sin roll som brandingenjör. Som också känner starkt för att vi har en sådan möjlighet att göra människors liv tryggare och ser det som en stor del av vår uppgift. När jag kom hem hade jag nästan formulerat titeln på mitt exjobb och idag har jag min externa handledare färdig och jag hade inte kunnat hitta en bättre person för mitt exjobbs inriktning.

Funderar fortfarande rätt mycket på projektplan och avgränsningar och ibland känns det som att jag bara betar av en så futtig, liten del av problemet. Men när jag börjar bryta ner mina arbetsuppgifter inser jag fort att det är ett omfattande material jag kommer behöva ta mig igenom. Jag kommer att behöva ha flera system färdiga på förhand för att strukturera upp material-insamlingen och hur jag plöjer igenom det. Har fortfarande inte tid att sitta ner och skriva exjobbs-beskrivningen som måste in och godkännas av utbildningsledaren, det måste jag få gjort nu i december. Men jag försöker tänka på det så mycket som bara möjligt i luckorna, när jag går från punkt A till B, på toa, i kön på ICA… Ju mer jag har strukturerat upp och formulerat i huvudet desto lättare och fortare går det att skriva ihop. För just nu handlar det verkligen om att jag måste hitta en lucka för det – att skriva – och den luckan måste räknas. Beskrivningen måste in så att jag kan få exjobbsförslaget godkänt och bli registrerad på kursen till våren, sen kan jag börja på projektplanen.

I förra veckan var jag ner till Stockholm en sväng till. Då hade vi blivit nerbjudna av två företag och räddningstjänsten för att komma på besök, lära oss mer om dem och umgås. Det var himla bra att jag åkte ner! Ett av företagen (B1) som bjöd ner oss var jag jätteintresserad av sen innan och det här besöket gav mig vibbar som fått mig att fundera. Mitt intryck sedan innan var ju väldigt positivt men jag var inte på det klara med hur de jobbade med kompetensutveckling och hur de såg sin roll som brandingenjörer. Det var något jag var mån om att få veta mer om nu och jag måste säga att jag blev ganska besviken. Det andra företaget (B2) hade jag också träffat en gång innan och fått ett gott intryck även av dem. Framför allt tyckte jag om hur de strukturerade företaget och att de jobbade så väldigt mycket med forskning och att utmana vad ett gott brandskydd är. De lägger väldigt mycket tid på att vara och bli så bra brandingenjörer som möjligt, och inte bara så bra konsulter som möjligt. Det har visat sig vara jätteviktigt för mig. Den bilden av dem förstärktes nu på besöket och jag är jättekluven. Jag kände mig jättehemma där, men deras kontor ligger alla lite off mot vad vi tänkt oss. Ett av dem ligger hyfsat till, men fortfarande lite off… Efter de här besöken har jag blivit än mer övertygad om att jag verkligen inte vill bo i Stockholm. Alls. Småbarnen i Lexies ålder man möter i vagnar ser apatiska ut. Jag mötte flera gånger förskoleklasser på tur. För att kunna gå på utflykt alls måste de ta promenader längs gator som Vasagatan, Torsgatan, Västmannagatan… Med så mycket folk som springer överallt, så mycket trafik, så mycket ljud, så mycket kaos… Jag fick faktiskt ont i magen för deras skull. Jag skulle inte kunna välja att flytta dit för att ge Lexie den vardagen… Nu sitter jag inte och dömer de barnens föräldrar. Aldrig. Min förutsättning är ändå att föräldrar vill sina barns bästa och gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Mitt hjärta kunde bara inte låta bli att ömma lite för att det här var de barnens vardag. Fast… det är ju det enda de känner till så det lär ju inte vara något konstigt för dem.

Ja, under hela oktober månad och lite till så var jag den enda friska hemma. Grattis! Återigen kunde jag inte tenta-plugga ordentligt. Livet som små-barnsmamma… Lyckligtvis hade jag lyckats trycka in tillräckligt ändå och nu har jag ännu en kurs färdig, borta, klar, en mindre till examen! Det är stundtals frustrerande att aldrig riktigt ha tid att lägga det där sista för att nå min ambitionsnivå. Tentamensstrukturen är ju inte speciellt verklighetsförankrad egentligen och mäter förståelse väldigt dåligt. Allt som oftast hänger de högre betygen på att man haft tid på att trycka in mer fakta och just precis den fakta som examinatorn råkar skriva en fråga om. Fakta som man i verkligheten ALLTID kan slå upp om den fattas en. Fakta som man i verkligheten förväntas ha översiktlig kunskap om prövas på detaljnivå för högre betyg. Jag kan absolut leva med att ”bara” bli godkänd för att det jag har tid till och för att jag inte tycker att det rättvist visar vad jag kan och förstår. Men min ambitionsnivå ligger egentligen högre – det kan jag inte hymla med – och ibland suger det lite att inte ha tid att verkligen visa vad jag går för. Exjobbet – då jävlar i min låda!

 

Miljögeoteknik och effektivt ledarskap

Det är kurserna som står på schemat det närmaste. Miljögeon (MG) inriktar sig mycket mot förorening av mark, att kunna räkna på infiltration vidd spill och att ta fram lämpliga barriärer men också metoder för sanering vid förorening. Ledarskapskursen (EL) studerar en mängd modeller som tagits fram, studier som gjorts på deras effektivitet och jämför fram och tillbaka en massa. En stor del av kursen kommer handla om reflektion till ens egna eventuella stil och utveckling i förhållande till studerade modeller.

Därtill kommer åtminstone en omtenta. Men vilken det blir återstår ännu att se, inväntar resultat från de jag gjorde nu i månadsslutet först. Jag gjorde en sån riktig idiotgrej på kemin. Så det känns befogat att avvakta innan jag väljer vilken kurs(-er?) jag ska tenta av (igen?).

Idag har jag första riktiga dagen med föreläsningar och jag är på banan! Jag är själv med Lexie halva veckan så det känns som att det var himla bra att jag kom igång så ordentligt. Förmiddagen har gått åt till läsning inför EL-föreläsningen imorgon och allmän planering. Har gått igenom båda studiehandledningarna och lyft ut viktiga datum, läst lite översiktligt om uppgifterna som ska göras i respektive kurs och styrt ordning och reda. Det är så sanslöst tillfredsställande att känna kontroll över bollen redan innan matchen börjat.

Lexie har varit underbar än så länge. Jag var lite avvaktande först för hon har typ slutat sova på dagarna(!?!) och har kunnat vara lite smågnällig vissa eftermiddagar. Vad hände där liksom? Min lilla-lilla som inte är liten alls längre. Dags för nästa nu? Haha! Nä… Jag behöver glömma hur det är att ha en två-åring innan vi funderar på en till – om det alls kommer på tal. 😉

I alla fall…  Det är liksom världens lättaste grej att få henne att vara en bra lagkamrat är hon får cykla till och från förskolan. Hon tycker verkligen att det är DET BÄSTA! På vägen jagar hon alltid viadukter för att kunna ropa ”Yihooo!” i kör med mig när vi cyklar under. Vi har så himla kul ihop alltså! (Här hade man kunnat tycka att jag har fog för att bekymra mig över min mentala status när jag har så roligt med en 2,5-åring…xD Men det är ändå kört s’att…) 😀 Igår fick jag ändra planen lite och bli hemma och sy. Insåg lite halvt i sista sekund att det är högst oklart när jag kommer ha en till ”tom” dag att lägga på det igen så det kändes som att jag fick lov att passa på. Två par nya byxor blev det och de fick toppbetyg båda två. Båda skulle på samtidigt…! De ena skulle iofs på MIG – men det fick jag förklara att det inte riktigt skulle gå… 😛

De blev så. Himla. Gossiga! Det kommer säkert bli fler i samma mönster. Ska se om jag kan lura henne till att stå still i mer än två millisekunder vid tillfälle så det kanske kan bli en live-bild också.
Sen när jag hämtat Lexie så flöt allt på så himla bra! Jag slängde ihop världens mumsigaste, glutenfria lax- och spenatpaj och under tiden åkte Lexie ”buss”…

Imorse var hon så himla nöjd. Förkylningen som spökade i förra veckan har lagt sig nu och hon sover gott igen. Och så fick hon cykla till förskolan så klart… 😛

Nej, jag tänkte att jag skulle hinna läsa lite till före föreläsningen och kanske t.om. få ner lite anteckningar som legat i huvudet sen jag fortsatte med litteraturstudien i förra veckan. Har ju fortsatt exjobbsläsa lite smått och behöver reda i tankarna lite så det här blir vettigt.

’Till next time…

Vilken start på veckan..

Jomen happy monday då! NOT! Det var precis hela min förmiddag… Kommer till universitetet, jamen då hade jag till att börja med glömt plånboken för att kunna ta mig in. Chrille var en hjälte och körde ut den till mig. Men då kom jag knappt in någonstans. Enda kortläsaren som släppte in mig var en av dörrarna in till Alfa. Det man behöver veta om Alfa är att det är ett enda stort glashus där man fullständigt misslyckats med ventilationen. Det går inte att vara där på sommaren. Men branddörrarna mellan husen är också försedda med kortläsare och de fungerade inte de heller så därifrån kom jag inte. Efter himla massa rännande hade jag precis när jag gett upp lite tur och mötte en kille vid en dörr som inte gått igen ordentligt. Där lyckades jag äntligen ta mig in. Det tog bara 1,5 timme… Vid det laget var jag varm, svettig, äcklig, less och till råga på allt så var kaffet inte varmt längre. Yay! Jag ringde studentservice och han så något om att åskan slagit ut kortläsarna. Men samtidigt såg jag personal komma och gå problemfritt…

Idag hade de fortfarande problem och jag kunde inte smita in samma väg som igår. Så jag prövade fler dörrar, upptäckte att jag inte verkar komma in alls i E-huset, till slut hittade jag en entré till D som står öppen för renovering där jag kunde smita in för att ta kulvertarna till A. Himla mycket bökigare men det tog bara 30 minuter idag. Men jag kände mig lite smått desperat. Det var plågsamt varmt ute. Det fanns ingenstans att gömma sig och luften står stilla och är vansinnigt tjock på samma gång. Det ska bli upp emot 30 grader idag om inte mer så jag är ganska nöjd med att ha hittat min hyfsat ventilerade vrå. Jag måste hur som haver gå ner till studenttorget sen och be dem kolla mitt kort. Något är helt klart galet med det, eller så har någon varit väldigt restriktiv med studenternas åtkomst under sommaren. Men den här starten på dagen är inte jättekul så den får jag försöka åtgärda.

Så här kan det också vara att läsa på universitet… #evigtteknikstrul

Igår hann jag iaf lägga upp en grovplan för veckorna nu så att jag inte bara sitter och maler och maler och sen hips så har tre av veckorna gått och jag har kommit halvvägs och måste börja på övningstentor. Jag har gjort det där några gånger. Jag lusläser för mycket tror jag. Det brukar iofs innebära att jag blir ganska bra på det jag hunnit med. Men det innebär också att jag helt missar vissa bitar. Kommer de sen på tenta så blir det en rund, fin nolla på de frågorna. Det räntar ihop sig till ganska många förlorade poäng, helt i onödan.

Nej, slut malet. Nu kör vi matstat. Kul! Har medvetet lagt det på förmiddagen så att jag kan göra kemin som är betydligt roligare på eftermiddagen när jag börjar vara trött.. 😛 Man har sina strategier allt…xD

Nämen då var semestern nästan slut…

…det gick fort. Fruktansvärt fort. Men på något vis känns det ändå inte så ångestladdat som det brukar. När man typ har panik för att semestern är slut för att det känns som att man inte haft någon eller är livrädd för att återgå till vardagen. Jag är inte så rädd som jag brukar känna mig så här inför. Jag känner mig mer sådär som jag känner när jag tagit ut mig riktigt hårt fysiskt och behöver ge lite till, lite längre. Ner med huvudet. Blunda. Andas in. Andas ut. Öppna ögonen. Upp med huvudet, tveka inte. Kör jävla järnet!

Vi väntade inte en sekund. I samma stund som det blev semester var vi halvvägs till Klevan (som för övrigt tydligen kallas för Kleffan av infödingarna…wooot?!) och när vi kom fram var det i vanlig ordning skål och bygg! 🙂

Vi byggde en inte så liten altan, hann en sväng om Skåne och tillbaka, byggde det sista på altanen, sen var det mer eller mindre bara att packa ihop sig igen. Som jag älskade att se tjejerna ihop! I lek, skratt, tjaffs och gråt. De skulle trösta, reta, busa, bossa, krama och trösta varann igen. De är fantastiska ihop. Älskade, älskade små! När de kom springande mot mig och bara kastade sig i famnen på mig på däcket. Jag tippade baklänges och sen låg vi bara där och skrattade och kramades. Finaste, älskade! Jag och Néa var själva med tjejerna för det mesta (Nej! Den fördelningen var vi inte helt nöjda med…:/) och tjejerna är ju som de är; 2,5 och 3 år. Med ALLT vad det innebär. Vi slet hår! Vårt eget då alltså! Lyckligtvis gick nästan allt att skratta åt – för de lever verkligen i sina egna små världar. 😀

Fredag eftermiddag (vi skulle (nog) åka på söndag) så ställde jag frågan om vi skulle göra något särskilt av lördagen istället för att packa. Bygget var klart och vi hade en hel dag kvar ihop. Så i bubbelpoolen mitt i natten planerade vi ihop en heldag på Borås djurpark. Vilken dag det blev! Tjejerna älskade det! Det blev en helt fantastisk dag! Bilderna får vara självförklarande – men jag tänker på den dagen och kan inte låta bli att le. Det är faktiskt sant för hela semestern. <3 Saknar er!

De sista två veckorna hemma har vi gjort minsta möjliga. Vi har varit på lite utflykter och trängt oss på hos vänner för att markera att vi är hemma… 😛 Har sett till att bada lite också så länge det går. Vi var ner till älven både häromkvällen och idag, det är så sanslöst varmt i vattnet! Det lär det inte vara så länge till med tanke på hur galet fort det blir mörkt här nu. Det är hips vips nästan mörkt på nätterna igen – bara sådär.

Nu ska jag göra mitt bästa att leka anka i några dagar. Känner stressen vilja bubbla upp över rädslan att misslyckas. Men nej. En sak i taget. Det är inte måndag förrän det är måndag och då ska jag börja med att strukturera upp de kommande veckorna lite så de inte bara försvinner för mig. Mindset, mindset on the wall – det här blir bra! KICKASS!

 

 

Den här veckan kickar min rumpa!

Oh maj gawd! Reliningen av avloppen som skulle innebära en dags arbete i vår lägenhet och kanske – i värsta fall – tre utan vatten dagtid, har nu tagit två veckor och mer blir det. ”Dagtid” har visat sig betyda halva jävla dygnet. Samtidigt har jag varit själv med Lexie och fått hänga med päronen de flesta kvällar eftersom det inte gått att vara hemma. Asså – jag älskar mina svärföräldrar… Men asså det här har blivit lite too much va… Och att inte kunna vara hemma liksom, det blir påtvingat. Till på köpet har jag inte kunnat lägga Lexie i tid och flera gånger har jag fått sitta uppe med henne till 21. Hon var så slut då. 🙁

De har gett sig tid att stänga av vattnet mellan 07-19 eller 07-20.30. De där tiderna har inte varit värda pappret de tryckts på. De har inte hållt dem en enda kväll. Jo, i onsdags. Då hade de dragit före 16.30 trots att de var långt ifrån klara… Jag gillar logiken. Samtidigt har jag försökt preppa inför den mest ångestladdade tentan av alla under utbildningen. Vi har inte kunnat tvätta, jag har fått diska på nätterna och ha kaos tills dess eftersom det inte funnits vatten. Ni vet när man gått på plastgolv med leriga skor? Ni vet hur det känns att gå på det barfota när det torkat? Så känns hela lägenheten! Det är äckligt och stöckigt och skitigt fan överallt. De kvällar vi blivit hemma sitter man bara på nålar och väntar på nästa gång någon springer ut och in i lägenheten. Har. Inte. Kunnat. Slappna. Av. En. Sekund. Igår fick de dessutom borra upp ett stort jävla hål i en av våra väggar för att de hittat hål i ett av rören som började läcka genom vår vägg. Jag byggde lista i onsdags och hoppades på att kunna återta lite kontroll eftersom de skulle vara klara. Ja, Lexie fick badat och jag fick rensat köket. Efter en dag till utan vatten började det om på noll kändes det som. Granolan fick jag också bakad så att jag kunde få i mig lite vettig frukost åtminstone. Sen blev det inte mer…

Och Lexie. Hon har en ny grej på morgnarna nu. Hon ska busa när vi ska klä oss. Jag kommer med kläder och hon kastar sig i soffan och fnissar hysteriskt. Lilla busan! <3 Om vi inte redan var en kvart sena då. Om inte jag var helt slutkörd. Om jag hade haft lite mer ork. Om inte allt annat också strulade. Jag har inte haft en gnutta tålamod för det och det har blivit så fel. Det har lagt sig fint ovanpå allt annat. Idag har de dessutom stängt av vår vanliga cykelväg till Porsön så jag fick cykla omvägar och lyckades tappa grejer ur korgen två gånger på vägen. Ena gången kände nog Lexie att sammanbrottet var nära för hon började hejja på mig där hon satt. Fina mammapoäng här känner jag. Älskade lilla knasfia!

Jamen ni hör ju! Det är bra att skriva ner gnället så här. Man får plötsligt väldigt mycket perspektiv! xD

Idag ska jag förbereda mig inför tentan imorgon, det går sådär. Sitter och söker rätt på eterns alla solstrålar för att sluta känna att jag vill krypa in i ett hörn och gråta lite…Haha! Har hittat flera roliga redan. Den här dök upp i en artikel i mitt facebook-flöde och jag var naturligtvis tvungen att prova själv. Det funkade! 😀 Så himla roligt!

Jag älskar Google! <3

Sitter och lyssnar igenom Britneys senaste fyra plattor. Ja, jag lyssnar på Britney Spears, bland andra. Det vågar jag knappt någonsin säga högt.. Vafan då för?! Vet ni, jag skiter faktiskt i vad ni tycker om det. Jag lyssnar också på Kesha, Mindy Gedhill, Melissa Horn, Petter, Norlie & KKV, Svenska björnstammen, Syster Sol, Timbuk, Kelly Clarksson, Tingsek, Birdy, The Weekend, Queen, Elias, Katy Perry, Coldplay, Evanescence, Imagine Dragons och Fall Out Boy och många, många fler… Så, ja. Britney Spears är en i listan. Hennes musik tenderar att få mig att känna mig kick-ass. Den får mig att vilja dansa, den får mig att sträcka på mig och ta lite längre steg. Den är ofta ett bra alternativ när det inte är läge att ställa sig i Superman-pose. Så.

superman2
superman3
superman1

Okej – det har faktiskt hänt en bra sak den här veckan! Jag fick tillbaka Jöken-tentan jag skrev förra veckan. Den. Är. Klar!! 😀 När den här läsperiodens poäng också trillar in så kommer jag nästan vara uppe i 140 hp! 140 HP!!! Fatta! Det är nästan en hel kandidat för faen (vi läser ju lite mer än en kandidat)! Hittills har jag hela tiden tänkt ”jag ska! jag ska! jag SKA!”, men det här fortfarande känts väldigt långt bort. Nu börjar det låta ”jag kommer! jag kommer! jag KOMMER! (klara det!! hahahaha!)”. Vi satt och pratade om nästa sommar med T&S här för någon vecka sedan. För första gången någonsin vet vi exakt INGENTING om sommaren som kommer! Jag kommer sannolikt inte ha sommarlov, bara en sådan sak! What?! Hur läskigt blev inte det här?! Var bor vi, vad gör vi? Vem vet? Inte ens vi! Nej det där var stressigt att tänka på! Matstat! Nu!

Puss!

 

L.A.T.

Jag har dock allt utom tid för det. Att vara lat alltså. Vi lämnade in projektuppgiften och sen gick luften ur mig. Det var mindre bra känner jag. Det är fortfarande ett litteraturseminarium kvar, projektet ska redovisas, opponeras och sen har jag tentor. Det är lite för mycket för att luften ska gå ur redan. Boken vi ska läsa i nu till på fredag är himla bra faktiskt och behandlar kursens kärna. Cross-cultural management in practice heter den och tar upp många klockrena exempel. Vi har pratat mycket kultur i största allmänhet i kursen och kulturmöten. Kultur är ett himla diffust begrepp så man få verkligen välja sina ord när man pratar för att inte hamna snett i begreppen. Just den här boken tar upp många fallstudier av kulturmöten just vad gäller ledning av organisationer. Fallstudier där man exempelvis gjort omstruktureringar av företag och infört nya organisationskulturer som väldigt starkt präglas av kulturerna i vilka de stöpts. Det är oerhört problematiskt och resultatet är så känsligt för hur man tar sig an uppgiften. Det brukar allmänt vara en ganska dålig idé att försöka sudda ut medarbetarnas egna kultur och påtvinga dem en annan. Den egna kulturen är ju glasögonen genom vilka vi uppfattar allt i vår vardag.

Till vardags används kulturbegreppet nästan uteslutande om konstnärliga uttryck vilket inte är fel. Men det är ju så mycket mer. Bara en sådan sak som att alla våra värderingar ryms i vår kultur. Bara där blir begreppet så mycket större. Det är så viktigt att ta hänsyn till kultur och känna till kultur när man ska leda. Visst är även det begreppet en generalisering och individen är så mycket mer än bara sin kultur. Men i en grupp man ska leda kan medlemmarnas kulturella bakgrund säga så mycket om hur de tänker, varför de uppfattar saker som de gör, hur de kommunicerar…etc. Det blir så särskilt tydligt när vi läser om internationella insatser där enheten ofta aldrig träffats förut. Ledaren kan förebygga så många klyftor och missförstånd inom teamet bara genom att förstå individernas kulturella glasögon. Vi har fått så många exempel på situationer där det blivit tokigt. I finsk kultur visar man i samtal respekt för det som sägs genom att vara tyst och eftertänksam. Det är för dem ett tecken på att man lyssnar och är intresserad. I fransk kultur å andra sidan är man väldigt verbal och interagerar för att visa sig delaktig och visa intresse. Man ska avbryta för att visa att man är intresserad. I en förhandling mellan fransmän och finnar tolkade fransoserna tystnaden som tveksamhet och misstänksamhet och sålde således på hårdare vilket mottogs negativt av finnarna. Det blev väldigt fel för att de inte kände till varandras kulturer.

Till saken hör att det även inom kulturer existerar kulturer. Det kan handla om vilket område du kommer ifrån i ett visst land, vilken socio-ekonomisk grupp du tillhör, vilken religion du tillhör…osv. Jag fick en sådan väldig ny respekt för balansgången ledarna av internationella insatser måste lyckas med. Den personen ska ju inte bara leda ett team med människor hen aldrig träffat som inte heller känner varandra; utan dessutom göra detta i kontexten av den kultur de befinner sig i, med alla begränsningar det kan medföra.

Jag tycker det här är himla spännande och går igång på det lite grann… förlåt 😛

Idag är det en så fantastiskt viktig dag; det är förskolans dag! Dagen till ära hade barnen ”bamseloppet” där de fick springa en runda och sen fick de fika i solen och medaljer. Lexie och hennes bästa kompis Reino hade helt klart roligast på uppvärmningen. De skulle stå på kullen med fröken och instruera alla andra. Jag stod med Reinos mamma och bara skrattade. Det är så typiskt för de där två. xD Det var himla roligt att få komma och se barnen ute ihop i en gemensam aktivitet!

Nej! Nu måste jag få undan det sista jag tänkte läsa inför seminariet och sen efter lunch ska vi bygga presentation av projektarbetet.

Slänger med några bilder från helgen! Årets första barfota-dag och en från Storforsen! <3